Som tonåring var Matea Tavic, nu 22, en av Bosniens största baskettalanger och spåddes en lysande framtid. Redan som 15-åring spelade hon i A-landslaget och värvades i samma veva till talangakademin Celje i Slovenien. En plats där unga lovande spelare skolas om till stjärnor. Hon flyttade dit tillsammans med mamma Josipa och pappa Slavko.
Väl där gick allt fel.
Efter bara två månader i Slovenien drabbades Mateas pappa av cancer, en aggressiv form av leukemi. Familjen valde att flytta tillbaka till Bosnien där det fanns bättre försäkringsalternativ. Matea började spela för en bosnisk klubb för att kunna vara nära sin familj och hennes pappa blev sakta men säkert bättre.
När hon var 17 år flyttade hon tillbaka till Slovenien för spel på talangakademin. Men efter två månader fick hon beskedet att hennes pappa plötsligt avlidit.
Mateas värld rasade samman.
Det har gått fem år sedan dess. Men för Matea Tavic är sorgen fortfarande lika stor.
– Det var väldigt, väldigt svårt för mig. En enorm förlust. Jag stod min pappa oerhört nära, han älskade basket och var mitt största fan, säger hon när vi möts i Luleå, hennes nya hemstad.
Här ska hon försöka vinna SM-guld med Northland Basket och framför hoppas hon kunna njuta av sporten igen.
– Det som hände med min pappa förändrade mig verkligen som person. Jag hade inte samma passion för basketen längre, jag hade inte passion för något egentligen. Jag var deprimerad. Året efter att min pappa dog blev jag dessutom knäskadad och fick opereras. Då kände jag bara: "Det här är slutet, jag orkar inte mer".
Hur tog du dig igenom det?
– Jag var tvungen. Jag hade min familj och många som stöttade mig. Men först måste man ju ta sig igenom det själv. Under ett-två år var jag helt vilse. Det kändes som att hela världen rasade samman. Men sen fejsade jag livet, insåg att jag var tvungen att göra något.
Hur mår du nu?
– Jag tog mig igenom krisen och lärde mig leva med det. Saker kommer aldrig att bli desamma igen, inte när man förlorat en person i sitt liv. Men det känns som att jag är okej, jag är sugen som jag inte varit på länge.
Det var Matea Tavic's pappa som tog med henne på den allra första basketträningen. Då var hon sex år. Det skulle visa sig att hon var en stor, stor talang.
– Efter den där första träningen kom coachen fram till min pappa och sa: "Herregud, din dotter är en jättetalang". Sen sa de flesta det, att jag var en talang.
Hur kändes det?
– Jag gillade det. Jag kände inte någon press. Jag älskade varje träning och levde för basketen. Om någon sa till mig att jag var talangfull så svarade jag att jag måste bli ännu bättre.
Nu är tanken att Matea Tavic ska vara en nyckelspelare i Northland Baskets guldjagande lag. Coachen Jens Tillman har redan kallat henne för "spektakulär" och "underhållande".
Själv förväntar hon sig en rolig säsong.
– Jag hoppas verkligen att vi ska ha ett riktigt bra år, att vi ska bli bättre och bättre och till sist göra om det som de gjorde i fjol (vann SM-guld).
Hon berättar samtidigt om nerverna och känslan av att flytta till ett helt nytt land och en helt ny klubb.
– Jag var lite nervös när jag kom och jag är fortfarande lite nervös. Jag är inget stort ego som kommer in, jag är ödmjuk och vill vara vän med alla. Och jag trivs verkligen jättebra i laget, alla är så trevliga.
Matea har sin mamma hemma i Bosnien och en storebror som bor i Tyskland. Att vara i från dem är jobbigt, med tanke på det familjen har varit med om.
– Ja, det är svårt. Jag vill verkligen skydda dem. Efter allt som hänt så står vi varandra väldigt nära. Det är tufft att inte vara med dem, men det här är något jag vill och måste göra. Vi håller kontakten ändå.
Tror du att de kommer till Sverige för att se dig spela?
– Jag vet inte. Kanske.
Tror du att din pappa hade kommit om han hade levt?
– Åh, ja, definitivt. Han hade flyttat hit.