Premiär, detta fantastiska ord. Det andas av lust, förhoppningar och nyfikenhet – samtidigt som det rymmer ett stort mått nervositet, ibland rent av ångest. Var står vi? Var står de? Hur fungerar det arbete vi utfört under sommaren och vad har de andra gjort?
I går var det premiär.
Den innehöll ingenting av det där.
Northlands spelare hade ett jobb att utföra, mer än så var det inte och de gjorde det inte överdrivet väl. Ett tusental personer hade orkat uppamma tillräcklig energi för att komma till arenan, det var väl ungefär 900 fler än vad matchen var värd. Att bygga några större basketmässiga resonemang på den här tillställningen, att gnugga spåkulan med den här matchen och försöka se vad som ska hända framåt vårkanten, är helt omöjligt.
Alvik håller helt enkelt för låg nivå – tillsammans med många andra.
Att damligan är skiktad är ingen hemlighet, det har den varit länge och kommer så att förbli, men aldrig någonsin tror jag att den varit så här diversifierad.
Men det där är svensk baskets problem, inte Northlands.
Det här laget hade sina egna bekymmer att ta tag i.
Alvik är inte ett motstånd som kan rubba de regerande svenska mästarna, oavsett insats, och det märktes. Hemmalaget sköt ganska uselt i första perioden men drog ändå ifrån. Tillman spelade med hela sin BG-kader men Northland drog ändå ifrån. Försvaret såg stundtals lojt och lite ointresserat ut men Northl… Ja, ni fattar.
Jag tror det är svettigare på träningarna. Det är i alla fall bättre.
Trots det mediokra motståndet och den energisänkning som det förde med sig fanns det naturligtvis gott om glädjeämnen i Northland.
4 Katie Bussey är fortfarande lika skottvillig och om möjligt ännu snabbare. När hon gled förbi Alviks tvåmeters-amerikanska påminde hon om en gokart som körde om en långtradare.
4 Josefin Vesterberg har kommit hem efter ett år i Slovenien. Hon är precis lika smart, men har dessutom blivit både rörligare och betydligt tuffare än när hon stack.
4 Bosniska guarden Matea Tavic är en iskall katt. Precis lika bollskicklig som fjolårssuccén Dajana Butulija, men betydligt klokare och med större fokus på lagkamrater och taktik.
4 Anna Barthold är… Tja, Anna Barthold. Hon är evig, när jag gick från arenan till redaktionen tänkte jag på hur mycket hon påminner mig om Per Ledin. Eller om det är Per Ledin som påminner om henne. Oavsett är det så gott betyg jag kan ge någon av dem.
Även om matchen i sig var dålig ser det, kort sagt, rätt bra ut – och då har varken stora Tina Trebec eller kanadensiska landslagsguarden Miah-Marie Langlois anslutit till truppen.
Att det luktar SM-guld har både jag och coachen Jens Tillman slagit fast sedan länge.
Men exakt hur överlägset kan Northland bli?
Som jag ser det har tre lag i ligan – Northland, Umeå och Telge – har blivit bättre jämfört med i fjol. Resten har blivit sämre, betydligt sämre i många fall. I och med det måste vi ställa oss följande fråga:
Kommer Northland över huvud taget att förlora en enda seriematch i år?
Det är en svår uppgift att gå rent, det är mördande svårt att behålla skärpan i match efter match. Men med tanke på hur Northland såg ut nu och med tanke på hur de kommer att se ut längre fram känns det inte fullständigt osannolikt.
Northland har en bättre spelartrupp än alla andra.
Northland har en bättre coach än alla andra.
Northland har bättre förutsättningar än alla andra.
Det kan gå och, ärligt talat: När motståndet ser ut som Alvik måste vi ju hitta på någonting för att skapa spänning i den här grundserien.