I slutet av maj 2009 satte NSD rubriken ”Jonssons utmaning: ta Luleå ut i Europa” när Anna Jonsson presenterades som ny klubbdirektör i Luleå Basket.
Två silver, ett namnbyte, ett guld och en kommande Europasatsning senare väljer klubbdirektören att lämna Northland Basket för en tjänst som informationsansvarig på ett stort företag.
– Jag har jobbat fem år för Northland och det har varit fantastiskt roliga år – men också mycket jobb. Nu känner jag att det är dags för nån annan att ta över, och jag tror det blir jättebra. Urban (Nordh, tidigare sportchef, blir ny klubbdirektör) kommer göra det lysande, säger Anna Jonsson.
När bestämde du dig för att sluta?
– Jag fick erbjudandet för nån vecka sen... Så att, ja. Nån vecka sen.
Var det ett svårt val?
– Det är klart att det var det. Det här jobbet på Northland är ju jättespeciellt och det är så mycket känslor inblandat, särskilt efter det som har varit i vår. Sen så gillar jag också de jag har jobbat med. Det är lite vemodigt, säger Jonsson.
SM-guld i våras, kommande Europasatsningen. Och då lämnar du...
– Det är väl en bra tidpunkt, haha.
Känns det så?
– Jo, det gör det. Klubben har tagit stora steg och har ytterligare utmaningar framför sig. Så jag tror det är en jättebra tidpunkt att gå vidare.
Var det inte lockande att vara med på en Europaresa?
– Absolut, så är det. Men en Europaresa tar framförallt kraft och tid. Det är tufft.
Hur tufft är det egentligen att vara klubbdirektör?
– Att jobba med idrott är tufft. Det är många timmar, hård press och mycket jobb. Samtidigt får man tillbaka så otroligt mycket från idrotten som man kanske inte kan värdera riktigt så. Och det är väl därför det har varit värt det. Sen tror jag inte att man orkar hur länge som helst och framförallt tror jag det är nyttigt att andra kommer in och ser saker med andra ögon och från andra synvinklar.
När NSD frågar Anna Jonsson om vad huvudanledningen till det här beslutet är visar det sig att det finns fler än en.
– Det är en mix av allting. Det är familjesituationen, nya utmaningar, ett spännande erbjudande. Jag har gjort fem år och det är dags att göra något nytt. Jag tror från båda håll att det är bra, säger hon.
Hur summerar du dina fem år i klubben?
– Berg- och dalbana, haha. Det har varit både upp och ner men samtidigt känner jag att vi – det är inte bara jag utan det är alla som har jobbat i klubben – under den här perioden har jobbat väldigt målmedvetet för att lyfta och framförallt förbättra förutsättningarna för kvinnor att elitidrotta inom lagidrott. Vi har skapat bättre förutsättningar för dem att göra det, även om det kanske inte är på den nivån som det ska vara... Och att jämföra med killar är ingen idé att göra.
Vad tror du om framtiden för Northland Basket?
– Jag tror att Northland kommer att vara en maktfaktor i svensk basket under en lång, lång tid framöver. Jag tror också att man kommer att göra stora avtryck ute i Europa redan under första året och jag tror man kommer finnas med och tävla ute i Europa under en lång tid.
Om det inte hade blivit guld, hade du kunnat sluta då?
– Jo, absolut. Det hade jag. Det är inte guldet som är det avgörande utan det är arbetet som klubben har gjort som är det viktiga. Ett guld kommer förr eller senare, säger Jonsson innan hon medger att det där guldet ändå smakade rätt bra:
– Det är klart att det känns jätteskönt. Sen är det inte jag som har varit på plan och spelat hem guldet utan det är tjejerna och coacherna som har gjort det. Jag har en del i det men det är faktiskt de som presterar där nere som är det viktiga.
Hur gick tankarna där i sista finalen?
– Jag vågade inte se slutet utan jag kom in där när det var några sekunderna kvar, det är sån lycka och sån eufori. Det är svårt att tänka tillbaka faktiskt. Jag har sett den där guldfilmen säkert 50 gånger.
Klarar du att hålla tårarna tillbaka?
– Nu gör jag det, men det beror lite på vilka känslor man har för tillfället. Det är härligt.
I slutet av september lämnar Anna Jonsson Northland Basket. Och hon kommer inte att sakna att stå i centrum.
– Jag kommer inte sakna rampljuset men jag kommer sakna mina kollegor och spänningen och allt det där. Nu får jag sitta och njuta på matcherna istället för att vara apnervös, haha.