– Det är inte aktuellt längre, säger Robert Eriksson, avdelningschef för stadsplanering vid stadsbyggnadsförvaltningen.
Anledningen är att kommunen bedömer att behovet inte finns längre.
– I och med att sulfidjorddeponin i Sunderbyn vunnit verkställighet och att även Greencare är på väg att öppna så känner vi att vi inte behöver ett eget ställe också. Tills vidare täcker det behovet vi har, säger Eriksson.
Läs mer: Här kan sulfidjorden hamna
Läs mer: "Blir en jävla skithög på Porsön"
Uppgifterna när kommunen för ungefär ett år sedan presenterade planerna på att lägga upp sulfidjorden på Porsön var dock att dessa två deponier inte skulle vara tillräckliga.
– Jo, det stämmer. Vi trodde inte att det det skulle räcka till. Vi trodde att det skulle vara ännu mer i Östra länken-projektet, säger Eriksson.
Planen var inte att anlägga en deponi utan att skapa ett arbetsplatsområde strax söder om snötippen på Porsön, cirka 300 meter från bostadsområdet Porsöberget. Det kunde exempelvis handla om p-platser, mindre industriverksamhet och kontor, dock inte bostäder.
Läs mer: "Hotar Luleås innerfjärdar"
Sulfidjordar och sura sulfatjordar ses som miljöfarligt avfall när de grävs upp och är behäftade med bestämmelser och tillstånd, även den anläggning som Luleå kommun ville skapa.
Anledningen är att järnsulfiderna reagerar när de kommer i kontakt med syre. I kombination med vatten bildas svavelsyra som i sin tur kan leda till att vattendrag försuras. Därför måste sulfidjord som hanterats täckas över av annat material.
Luleå kommuns planer mötte oro och protester hos Porsöborna när ett samråd hölls i Porsöskolan. Anläggningen sågs inte som en satsning utan snarare som en dumpning av oönskat avfall.
– Vi får en jävla skithög på Porsön. Jag har inte hört några bra argument för det här, sade bland andra Porsöbon Åsa Christensen.
Andra kritiker menade att det i själva verket handlade om en deponi men att Luleå kommun inte ville ta kostnaderna för den.
Ytterligare kritik som fördes fram var att anläggningen kunde hota miljön i Luleås innerfjärdar. Området sluttar ned mot Holmsundet, det huvudsakliga inloppet i Luleås innerfjärdar. Närheten till snötippen kunde också medverka till spridning till fjärdarna.
Robert Eriksson tror inte att projektet blir aktuellt i framtiden heller.
– Man ska aldrig säga aldrig men som det ser ut nu så blir det ingenting, säger han.