”Varför utlyser kommunen en arkitekttävling, om vem som ska få rita kulturhuset, när beslutet redan var fattat? Det luktar illa.”

Så skrev Lotta Gröning, då ledarskribent på NSD, 2004 när det stod klart att arkitektfirman Tirsén och Aili från Luleå hade fått uppdraget – efter en tävling mot högklassigt internationellt motstånd – att rita Kulturens hus.

Lotta Gröning var upprörd. Hon menade att tävlingen bara varit ett spel för gallerierna. Att kommunen och politikerna hade bestämt sig på förhand för att ge uppdraget till den lokala arkitektfirman.

Hon skrev vidare:

”Luleå kommun har skämt ut sig i arkitektvärlden. De bjuder in världsberömda arkitekter och granskar inte ens förslagen seriöst. De utser en jury med experter från hela landet och låter tjänstemännen köra över dem som ångvältar. Sedan har de mage att kalla det för demokrati. För oss lulebor är det nästan lite förnedrande. De framställer oss som några oseriösa tomtar från norr som är sig själva nog.”

Lotta Gröning var inte den enda som ropade korruption. Kritikerna var många, framför allt bland arkitekter som inte tyckte att Tirsén och Ailis förslag var fint nog.

När Hans Tirsén och Bengt Aili nu, 13 år och ett framgångsrikt kulturhus senare, ser tillbaka på tävlingen är det inte helt utan bitterhet.

– Det blev ju en del smolk i bägaren av det där, säger Bengt Aili.

– Smolk? Det var fasansfullt. Vi blev ju anklagade för korruption. Ombudsmannen mot korruption var till och med i riks-TV och pratade. Mamma ringde mig och frågade vad i all sin dar vi höll på med, säger Hans Tirsén och tillägger:

– Det var otroligt obehagligt alltihopa.

Tirsén och Ailis förslag på hur Luleås nya kulturhus skulle se ut var i jämförelse med flera konkurrenter i tävlingen ganska sparsmakat och blygsamt.

– Några hade väldigt extrema förslag. Coop Himmelblau från Österrike ville bygga ett fantastiskt rymdskepp som stack ut med en stor för. Det hade kostat tre gånger så mycket, säger Hans Tirsén.

– De skrev ju till och med i beskrivningen att deras förslag inte skulle hålla budgeten, säger Bengt Aili.

Ett annat tävlingsbidrag hade formen av en stor isskulptur.

– Det var ju det sista man ville ha häruppe, en isborg.

Trots kritiken som fanns slår Bengt Aili fast att Tirsén och Aili hade det bästa förslaget.

– Vårt förslag var det som funkade absolut bäst. Eftersom vi kunde stan så visste vi var entrén skulle vara, var man kunde lasta in bäst, var utsikten mot Norra hamn fanns, säger han.

2007 invigdes Kulturens hus i Luleå, eller ”Lady in red” som det också kallas. Det är inget ”operahus i Sydney”, men väl ett populärt landmärke i centrala Luleå.

– Jag tror att folk gillar det. Vi hade ju aldrig tanken att det skulle vara något palats. Det skulle vara vardagligt på ett upplyft sätt, folk skulle inte skrämmas bort. Det har ju funkat jättebra, säger Tirsén.

Arkitekterna Hans Tirsén och Bengt Aili började jobba tillsammans redan 1983. Tirsén, som då var chef på arkitektfirman FFNS kontor i Luleå anställde den nyexaminerade Aili som flyttade upp från Göteborg. Aili spelade för övrigt landslagsbasket i samma veva och kom att representera Plannja under ett antal säsonger på 80-talet.

Ett framgångsrikt decennium väntade på FFNS, men 1997 kom beskedet att det lilla lokalkontoret skulle slås ihop med det betydligt större företaget NAB och bilda Sweco. Då hoppade Aili och Tirsén av för att i stället starta en egen firma.

– Vi ville ha en egen liten studio där alla skulle få plats kring fikabordet. Det har alltid varit viktigt för oss, säger Tirsén.

När Tirsén och Aili bildades 1997 var sex personer inblandade. Förutom initiativtagarna var bland annat ingenjörerna Lars Werner och Lars Wredendal med på tåget. De är båda kvar i företaget, Wredendal är nu VD.

– Jag vill gärna poängtera att det har varit många viktiga personer med på resan, det handlar inte bara om mig och Hans. Ingenjörerna har till exempel varit otroligt viktiga för oss, de har byggt upp företaget med sin kompetens, säger Aili.

Redan under 80- och 90-talen, under tiden på FFNS, hade Hans Tirsén och Bengt Aili skapat sig ett namn, bland annat genom byggnader som Norrbottensteatern, LKAB:s huvudkontor, LTU:s bilbliotek och Sparbankshuset i Luleå. Som egenföretagare skulle de inte heller ha några problem att hålla sig sysselsatta.

– Vi fick en flygande start och fick med oss alla jobb vi behövde, säger Tirsén.

– Vi satt i en tom lokal uppe på Smedjegatan och hade inte hunnit köpa möbler en gång. Jag minns hur jag hakade av en dörr och hade som ritbord. Vi flyttade in i lokalerna på sommaren så då var det inga problem med belysning, men sen när hösten kom upptäckte vi att vi inte hade några lampor. Så Bengt hittade en kristallkrona hemma i källaren som vi satte upp.

Det har gått 20 år sedan Hans Tirsén och Bengt Aili startade sin firma och de har minst sagt satt sin prägel på Luleå genom åren.

– Vi har aldrig haft någon speciell nisch, vi har ritat allt från fartyg till carportar, säger Tirsén.

Bengt Aili har bland annat ritat en privat villa på Mjölkudden åt Hollywoodstjärnan Maud Adams.

– Hon ville bygga ett hus till sin mamma så jag minns att vi åkte till Maud Adams, drack kaffe, käkade bullar och diskuterade. Det blev en ganska schysst kåk.

Anekdoterna från åren som gått är många. En handlar om när den kände arkitekten och fastighetesägaren Jan Thurfjell under 1980-talet bestämde sig för att rusta upp Norra hamn i Luleå. Han var båtentutiast och planen var att göra Luleå till en sjöstad.

Thurfjell vände sig till Hans Tirsén med sina tankar och tillsammans skissade de upp planerna för Norrbottensteatern som sedan stod klar 1986.

– Det var en väldigt modern teater då, väldigt avancerad.

Men Thurfjell var inte nöjd med bara en teater. Han ville skapa en hel ”teaterkaj”.

– Han hittade ett fartyg i Tyskland som han köpte. Det skulle ligga i teaterkajen, säger Tirsén.

Fartyget hette Patricia och var under ett par säsonger restaurangbåt i Norra hamn.

– Vi hade gjort glasgolv i maskinrummet så att man kunde gå där och titta ner på Rolls-Royce-motorerna, det var häftigt. Alla vattentäta skott blåstes ut och det gjordes plats för dansgolv och restaurang. Tyvärr gick båten i konkurs innan teatern var klar så vi fick segla ner den till Stockholm.

Hans Tirsén skrattar för sig själv när han tänker tillbaka på den där resan mellan Luleå och Stockholm – på en flytande restaurang.

– Man visste ju om att båten inte var så sjöduglig egentligen, det var ju livsfarligt. Jag var med där på båten och Janne var skeppare i skepparmössa. Turligt nog hade vi med oss några lotsare också för det blåste ju upp till full storm på natten och alla var sjösjuka. Båten gungade som en kork på vattnet med glasgolv och alltihopa, men den höll som tur var.

Hann du blir rädd?

– Ja, jag visste ju hur illa det var med den där jäkla båten. Men jag var så sjösjuk att jag inte brydde mig.

Resan ner till Stockholm tog ett och ett halvt dygn. Än i dag ligger Patricia vid Slussen och tjänstgör som krogbåt.

Kontorslokalerna på Varvsgatan vittnar om hur många byggnader Tirsén och Aili har skapat både i och utanför Luleå. Väggarna är täckta av ritningar, skisser och bilder på olika mer eller mindra kända projekt. Inne på toaletten sitter dessutom ritningar över sådana som spolats genom åren.

Byggnader som Kulturens hus, Norrbottensteatern, Coop arena, Casino Cosmopol i Sundsvall, Boden arena, Hotell Savoy i Luleå, Laponiaporten i Porjus, Sambiblioteket i Härnösand och Östersund arena är bara några av alla framgångsrika projekt som firman har skapat.

Vilka är då deras personliga favoriter?

– Något som jag tyckte var väldigt roligt att jobba med var Liko i Alvik. Där finns ju också restaurang Helmers som jag tycker har blivit en liten pärla ute på landet. Jag blir alltid glad när jag åker förbi där, säger Bengt Aili.

För Hans Tirsén sticker ett jobb ut lite extra: Utbyggnaden av köpcentrat Shopping i centrala Luleå 1990.

– Det var speciellt för mig. Väldigt hisnande, säger han.

Arkitekten som ritade Shopping på 1950-talet, den världsberömde Ralph Erskine, var fortfarande verksam när Hans Tirsén fick frågan bland annat av Shoppings ägare Jan Thurfjell om han kunde tänka sig att rita påbyggnaden.

– Jag vet inte om de tyckte att det var bökigt med Erskine, de kanske inte visste hur man skulle handskas med honom. Så då gav de jobbet till mig, en grön arkitekt.

Det fanns bygglov för fyra extra hotellvåningar i Shoppinghuset, men något hotell skulle det inte bli. Hans Tirsén fick rita bostäder i stället.

– Så jag gjorde skisser och skickade ner till Erskine, han bodde på Drottningholm i Stockholm. Han skickade tillbaka skisserna fyllda med kulspetspenna. Han hade flyttat på lite fönster, ändrat lite si och lite så. Naturligtvis hade han rätt. När han fick kladda lite blev det ju mycket bättre.

Var du nervös?

– Att jag var. Herregud. Erskine var ju Sveriges kanske mest berömde arkitekt. Att rita på hans kåk utan att han fick vara med. Det hade ju varit självmord om det hade gått illa. Men det gick ju rätt bra. Han var storsint och schysst.

Blev han nöjd?

– Ja. Jag fick ett brev när allt var klart där han skrev att det var jättekul att huset äntligen var färdigt, att Shopping var fullbordat.

Men påbyggnaden av Shopping gick inte helt smärtfritt. I samma veva spådde nämligen den berömda sierskan Saida från Boden att huset skulle rasa, att det inte skulle hålla.

– Hon gick ut i tidningen och sa att det skulle rasa. Jag minns att personalen på H&M gick hem och strejkade mitt i julhandeln bara därför. Det blev ett jäkla hallå, säger Tirsén och avslöjar att Saida faktiskt hade rätt.

– Det här kanske jag inte ska berätta, men faktum är att vi fick ju skicka ner folk i källaren för att undersöka grundläggningen på pelarna som höll hela huset uppe. De skulle ju hålla även för påbyggnaden. Mycket riktigt, det var jättedåligt ställt. Det var stora håligheter där nere. Hade vi inte förstärkt plattorna så vet man inte hur det hade gått.

Det hade kunnat rasa som Saida sa?

– Ja. Vi fick fylla på med betong så att det skulle hålla och det har det ju gjort hittills.

Ett av Tirsén och Ailis färska projekt är det nya kulturhus som ska byggas i Kiruna efter stadsflytten. 2021 ska det stå klart och arkitekterna säger att de har tagit en del influenser från Kulturens hus i Luleå.

– Det ser inte ut på samma sätt, men uppbyggnaden och logistiken är lik. Kulturhuset i Kiruna blir ungefär 20 procent mindre, men innehållet är likartat. Bibliotek, teater, kongressal, säger Tirsén.

Berätta lite mer om hur det kommer att se ut.

– Det blir svart med klassiska träspån. Kyrkan har en sån spånpanel, men i falurött. Det är nationalromantiskt och känns väldigt mycket Kiruna. Stadshuset intill är ju som en rund tårta så då gjorde vi den här lådan som en kontrast.

Just nu genomgår Tirsén och Aili ett generationsskifte. Företaget har 17 anställda, många ur en yngre generation.

– Vi är ju gamla stötar nu men har lyckats få in nya häftiga medspelare genom några återvändare som kommit in med hög kompetens. Dessutom har vi det unga gardet som tillför enormt mycket engagemang, energi och gör det roligt för oss äldre att fortfarande arbeta, säger Bengt Aili som är 61 år fyllda.

Hans Tirsén har hunnit fylla 74. Han jobbar inte fullt lika hårt nu för tiden.

– Jag har lediga fredagar. Sen har jag planer på att trappa ner ytterligare, men varje gång jag bestämmer mig för det så dyker det upp något nytt jobb som jag bara måste göra. Så rullar det på ett år till.