Mikroplast är ett samlingsnamn för plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter. Det finns faktiskt inga regler för hur mycket mikroplaster som får finnas i vatten.
– Mikroplaster är inte reglerade i vatten överhuvudtaget. Eftersom vi inte vet vilka riskerna är med mikroplaster är det svårt att sätta upp gränsvärden för dem, säger Heléne Österlund, forskare i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Heléne Österlund forskar bland annat om vilka föroreningar som finns i dagvatten och snö och varifrån de kommer. Tre studier har gjorts av forskare vid LTU som undersökt hur mycket och vilken sorts mikroplaster som finns i snö och dagvatten.
I en studie som gjordes i Umeå tillsammans med IVL Svenska miljöinstitutet undersöktes dagvattnet på tre olika platser, två industriområden och en parkering, vid tre olika tillfällen under året. För att kunna ta tillförlitliga prover var forskarna tvungna att hitta lämpliga dagvattenbrunnar som man kunde gå ned i för att installera mätutrustningen i.
– Partiklarna fångas på ett filter, sedan får man sitta med mikroskop och räkna partiklarna, säger Heléne Österlund.
Dagvattnet visade sig innehålla plast från olika ursprungskällor.
– Det var mycket däckgummi, en hel del vägslitage, färgflagor och textilfibrer, säger Heléne Österlund.
Andra forskare har fått delvis andra resultat när de undersökt förekomsten av mikroplaster i orörd snö respektive snö från plogvallar, vilken sorts mikroplast som är mest frekvent skiljer sig åt beroende på var proverna togs.
I ett examensjobb undersökte Lovisa Renberg orörd urban snö, där visade det sig vara mest textilfibrer, följt av däckgummi och sedan plastfragment på tredje plats. I studien som gjordes av mikroplaster i snön från plogvallar dominerade däckgummi och vägslitage stort. Vad som är den största källan till mikroplaster i dagvatten är svårt att säga.
– Det beror på var man tittar, säger Heléne Österlund.
2016 publicerade IVL en rapport över källor och spridningsvägar för mikroplaster till haven. Siffrorna bygger på teoretiska beräkningar påpekar Heléne Österlund. Än så länge saknas det mycket mätdata om mikroplaster.
– Genom att ta reda på var de landbaserade källorna finns, hur mikroplasterna transporteras och var de eventuellt fastnar på vägen innan de når haven kan vi lära oss vilka reningsmetoder som fungerar, säger Heléne Österlund.
