I kväll kommer Mårten Svedberg, från Malmö Stadsteater, till Folkets hus i Boden med sin föreställning "Fotbollsbögen". Den handlar om homofobi, grupptryck och machokultur i sportvärlden. Den belyser bland annat den hårda jargong som finns inom idrotten, i synnerhet kring homosexualitet.
På plats kommer förre Luleå Hockey-stjärnan Niclas Wallin att vara. Under sina 16 säsonger i NHL och SHL har han upplevt den tuffa jargongen som finns i omklädningsrummen på mycket nära håll.
– Jag kommer att vara på plats och mingla lite, surra lite om hur det är i ett omklädningsrum. Jag har hört jäkligt bra saker om pjäsen. Det är inte bara sorg, den ska vara lite rolig också. Jag har uppmanat Boden Hockey att få dit lite representater, säger Wallin till NSD.
Hur viktiga är de ämnen som pjäsen tar upp?
– Jag tycker att det är ett väldigt viktigt ämne. Folk måste få vara som de vill vara. Man måste få chansen att göra det man tycker om även om man har olika intressen eller är lagd åt olika håll.
39-årige Wallin, som avslutade sin karriär i Luleå 2012, menar att homofobin framför allt är utbredd inom herridrotten.
– Det är det som är så jävla konstigt. Varför går det bra inom tjejsporten om tjejerna är homosexuella? Där är det inga problem. Men vi "stora, starka killar", här funkar det inte.
Niclas Wallin är själv heterosexuell, men han är övertygad om att han har spelat med och mot spelare med andra läggningar än hans egen genom åren. Dock aldrig någon som har kommit ut öppet. Han tror att den hårda jargongen i omklädningsrummen spelar stor roll där.
– På något sätt ska män spela som "manliga" spelare, då kan du inte ha någon "fikus" eller de här orden som finns, det är ju så det låter. Nog har man haft misstankar om personer man har spelat med, att de kanske har en annan läggning. De har kanske dragit sig undan, kört sitt race och inte vågat vara sig själva.
Hur har jargongen runtomkring varit då? Vill man gå fram och fråga eller blir det mer skitsnack?
– Det är nog lite blandat. Det är klart att en sådan person som det snackas om, nog känner han av det.
Du har aldrig känt att du velat ta upp det med personen i fråga, pratat med honom?
– Jag har nog varit lite för rädd själv för att göra det.
Niclas Wallin beskriver det enorma grupptryck som kan finnas i ett omklädningsrum:
– Det här med skador till exempel, det kan bli ett grupptryck mot en kille som är skadad. "Hur skadad är han egentligen?" Till slut blir han så påtryckt att han tänker: "Jag kanske inte är skadad". Så går han ut och spelar ändå.
Funkar det så?
– Ja, du bygger ju upp en mentalitet. Ett lag ska vara hårt, det är inga jävla veklingar. Till slut törs du inte visa att du har ont.
Han tror att samma rädsla kan finnas bland icke heterosexuella manliga ishockeyspelare.
– Innan du kanske har kommit ut och blivit accepterad för den du är, och det är inte bara i ett omklädningsrum. Jag tror att det kan vara ganska svårt för en homosexuell pojke att berätta för sin egen far att "jag gillar pojkar". Den rädslan tror jag är ganska kraftig.