Vi börjar med att backa bandet till förra hösten. Fredrik Glader, 37, var huvudtränare för Kalix UHC i herrettan, men klubben ville plötsligt ha Robin Lindqvist i den rollen.
Glader, som inte alls var glad, erbjöds rollen som assisterande, tackade nej, valde att gå – och stod plötsligt utan tränarjobb.
Men det dröjde inte många veckor innan han fick ett samtal som gjorde honom både förbryllad och nyfiken. Det kom från Ulf Viklund, sportchef i Norrbottens bästa damlag Munksund Skuthamn SK. Han erbjöd Fredrik Glader jobbet som huvudtränare.
– Jag hade aldrig jobbat med damidrott tidigare. När jag fick erbjudandet tänkte jag: Vad är det här? Damidrott? Men jag ringde runt till folk och frågade och efter att bara ha fått positiva rekommendationer kände jag: Fan, det är värt det. Och jag ångrar mig inte nån sekund alls. Förra säsongen är den roligaste jag har gjort inom hockey, någonsin.
Tiden i Munksund blev en succé. Fredrik Glader förde riksserielaget hela vägen till en SM-semifinal i våras. Där föll man mot de blivande svenska mästarinnorna Linköping efter två tuffa, jämna matcher.
Glader grämer sig fortfarande. Framför allt med ett bortdömt mål i åtanke.
– Jag kan bli förbannad när jag tänker på det än i dag. Spelmässigt var vi det bättre laget, men jag hävdar än i dag att domaren tyvärr inte höll måttet. Efter slutsignalen mot Linköping i sista matchen, det var tomt. Man tänkte: Shit, ska jag lämna de här tjejerna?
Valde Luleå Hockey
Trots att Munksund gjorde allt i sin makt för att behålla sin succétränare valde Fredrik Glader att lämna laget efter bara en säsong. I stället hoppade han på ett erbjudande från Luleå Hockey och blev tränare för klubbens U15-lag.
Du säger att tiden i Munksund var den roligaste i din karriär. Varför valde du att lämna klubben?
– Det var ju nästan klart att jag skulle förlänga med klubben, det var så pass långt gånget. Men sen kom Luleå Hockey in i bilden. När jag började min tränarbana runt 2004-05 så var det i Luleå Hockey, det är min moderklubb, ett lag som jag har följt med hjärtat. För mig är det en stor ära att arbeta i en klubb som Luleå.
Du är ju heltidsanställd av Luleå, det var du inte av Munksund?
– Nej, men de (Munksund) hade hittat en lösning för mig som skulle ha gjort att jag fått en viss anställning hos dem. De slet nåt fantastiskt för att hitta en lösning för mig så jag var enormt stolt. Men samtidigt fick vi vårt tredje barn, jag började fundera lite på hur mycket jag pendlar, hur mycket tid jag lägger vid sidan om. Det var därför jag lämnade Munksund.
Drömmer om
Damkronorna
Nu har Fredrik Glader skrivit på ett treårskontrakt som pojklagstränare med Luleå Hockey. Han kommer även att ta hand om TV-pucklaget för pojkar födda 2001.
Men han poängterar att han gärna återvänder till damhockeyn. Han hymlar inte med att hans dröm är att bli förbundskapten för Damkronorna.
– Absolut, visst är det så. Det skulle ju vara en ära att få representera Sverige. Damkronorna skulle vara ett fint uppdrag, de spelar ju OS. Men som det ser ut nu i förbundet, nu kanske jag låter lite väl kritisk... Hockeyn utvecklas ju jävligt mycket, det ska vi ju tacka en sådan som Jonas Rönnqvist för, han har fört fram den här intensiva hockeyn. Men medan sporten utvecklas vågar de inte satsa på de här ledarna inom landslagen. Vi har ju Leif Boork (Damkronornas förbundskapten), han är ju pensionär... 65 år. Sen har vi Torgny Bendelin (U17-landslaget, herrar) som inte heller är purung. Medan hockeyn utvecklas så utvecklas inte ledarna, tycker jag.
Du menar att yngre nytänkare inte får chansen på landslagsnivå?
– Ja, precis. Jag skulle gärna se att de började plocka in lite nytt. Det är ju ändå den här generationen som är i hockeyn i dag som kommer att utveckla det här vidare. Vi får ju inte stagnera i det vi är, vi måste ta det vidare.
Pratar du både dam och herr nu?
– Absolut, det gör jag. Om man nu tar Boork till exempel. Det är ju ett tag sen han var tränare, han har ju varit sportkommentator och alltihop. Han gör säkert jättemycket bra för damhockeyn, han gör så att den syns och han är en bra människa. Men om man tittar till det sportsliga så tror jag att de valde honom mycket på grund av att det var så blåsigt runt den förra förbundskaptenen. Jag tror att förbundet kände en jätte-oro. De ville ha en stark man, de vågade inte satsa på någon yngre och fräschare.
Lite fel tänk?
– Jag tycker det personligen. De blir ju inte yngre ledarna och jag tror ju inte att det de som kommer att leda utvecklingen till den hockey som spelas om 3-4 år.