Bernhard Starkbaum, 186 centimeter. Mikael Tellqvist, 180 centimeter. Julius Hudacek, 186 centimeter. Markus Svensson, 184 centimeter. Den svenska målvaktstoppen innehåller förvisso inga jättar, men de allra flesta är ändå betydligt längre än genomsnittet.
Med ett undantag.
På andra plats i SHL:s statistik ligger Luleå Hockeys Joel Lassinantti – med en räddningsprocent på 94.33 och ett målsnitt på 1.59 insläppta per match.
Lassinantti är i sammanhanget alldagliga 175 centimeter lång.
– Det där har man ju fått höra sedan man började växa i tonåren och alla andra drog ifrån, ”Han är en bra målvakt, men…”, ständigt det där ”men”. Och på senare år har det kommit mer och mer, säger Lassinantti.
I och med att en hel del av målvaktsspelet nu för tiden utövas knästående, har långa målvakter en fördel. Det är helt enkelt lättare att täcka mer av målet ju längre du är.
– Det har varit inne med stora målvakter. Jag har ju varit kort och då har folk sett det som en svaghet, säger Lassinantti.
Hur har det varit för dig?
– Jag har ju som inte kunnat påverka det, så vad ska man göra? Jag har inte tagit åt mig så jättemycket.
Du har inte funderat på sträckbänkar eller något liknande?
– Hahaha, nej, jag har fått arbeta med mina styrkor i stället. Komma rätt i positionerna, vara explosiv och krydda det med bra teknik.
I takt med att de större målvakterna bildat skola har också de mindre målvakterna sållats bort – vilket Joel Lassinantti tycker är fel.
– Alltså, man hör ju ibland att föräldrar säger att ”grabben min kan inte bli hockeymålvakt, han är för kort”. Det är ju helt idiotiskt. Allt handlar om en enda sak – att rädda puckar. Det kan man göra precis hur som helst, det gäller bara att utnyttja sina styrkor.
Det finns svårigheter för stora killar också.
– Absolut. Kroppskontroll, rörlighet, balans… Sen misstänker jag att det är lätt att man bara försöker vara i vägen, istället för att verkligen göra räddningarna.
Joel Lassinantti kommer från Måttsund och spelade sin ungdomshockey i Antnäs, innan han bytte till Brooklyn och så småningom till Luleås juniororganisation.
– Jag varvade mellan att spela ute och stå i mål, oftast spelade jag ute med dem som var lika gamla och stod i mål med dem som var äldre. I mitt sista Lilla VM spelade jag matchen mot Boden ute, vi hade så många skador. Då hängde jag två...
Skridskoåkningen som utespelaråren gett honom är en av anledningarna till succén de senaste åren, och Lassinantti håller på att överbevisa tvivlarna. Luleåtränaren Joakim Fagervall säger själv att han aldrig har varit orolig över målvaktssituationen men erkänner att även han hört snacket.
– Det gnälldes lite innan säsongen om att han var liten, men kolla på honom – han är ju gigantisk. Det finns ju ingenting att skjuta på. Det är en smart målvakt, han läser av situationerna innan de händer. Han – och Daniel Larsson – har betytt jättemycket för oss, segern nere i Örebro är ju hans helt och hållet, säger Fagervall.
Hur Lassinantti reagerar på berömmet? Han är som sitt målvaktsspel: Lugn, kontrollerad, inga yviga rörelser.
– Det vet jag inte. Men det är kul att få vara med och bidra. När man har den här känslan i kroppen är det skönt att spela.