Jag tror att de har rätt. Vid sidan av den norrländska uppfattningen om att man inte ska förhäva sig finns en utbredd rättskänsla i Umeå som säger att man inte bara ska stå upp för rättvisa, helst bör man agera och dra ihop en manifestation. Vip-folk passar inte in.

Littfest är dessutom väldigt omtyckt i Umeå. En hyllning till litteraturen och det fria ordet som lockar några tusen pigga kulturtanter och andra entusiaster möter inte mycket kritik i en stad som per capita satsar mest på kultur av alla svenska kommuner.

Visst finns det de som tycker illa om satsningar på finkultur men kulturlivet har ändå ett brett stöd, om inte annat för att det faktiskt öppnat staden så att stadslivet blivit festligare och bredare. Restaurangutbudet har med åren blivit så pass livligt att alla nyöppnade ställen behöver några hipsterskäggiga entrepenörer som tänker ut en tydlig profil för att märka ut sig.

Artikelbild

Hur har Umeå blivit så här? Tja, kombinationen av ett i grunden frireligiöst län och ett universitet som sög upp en del av 60-talets vänstervåg har gett oss en stad med stort samvete och gott uppförande. Att Umeå redan beställt ett konstverk som manifesterar metoo är ingen slump.

De stora offentliga investeringarna i universitet och regionsjukhus har även gett en bra ekonomi med en befolkningsökning som pågått så länge att de lokala politikerna tror att det är deras förtjänst. Ibland talar de som om staden lämnat Norrland bakom sig, och nu siktar mot något bättre och mer internationellt. Det är en gulligt naiv tanke.

Att kommunen ständigt växer innebär också att andra Umeåbor tror att tillväxten är en naturlag så därför menar de att det är onödigt att fortsätta växa. Det är annars en ovanlig uppfattning i Norrland där det alltid behövts fler människor.

Men det klart, att vara skeptisk till politikernas visioner är ett fint sätt att praktisera Umeåandan.

Personligen förhåller jag mig skeptisk till malligheten men älskar Umeås kreativitet, den vänliga atmosfären och om någon arrangerar ännu en demonstration mot rasismen traskar jag förstås dit. Det ändrar inte mycket men det är aldrig fel att säga vad man tycker och opponera sig lite lagom.

För så gör vi i Umeå, och det trivs vi med.