För två år sedan kom en stor grupp med ensamkommande unga till Norrbotten. De flesta har rötterna i Afghanistan. Några har fått permanent uppehållstillstånd, andra väntar fortfarande på besked från Migrationsverket. Flera har fått beslut om utvisning. I serien Jag vill leva möter vi några av dessa ungdomar i en tillvaro av åldersbedömningar, ångest, väntan och förhoppningar om en framtid i Sverige.

2015 kom drygt 1 000 ensamkommande unga till Norrbotten. Omkring 200 av dem hamnade i Luleå. I dag är omkring 155 av dem inskrivna i kommunens olika boendeformer och i somras fattade kommunledningen beslutet att ensamkommande som har hunnit fylla 18 år skulle få bo kvar och fortsatta skolan här. Två år efter det stora flyktingmottagandet konstaterar Yvonne Stålnacke att det var svårt för kommunerna att vara förberedda.

– Läget blev ganska akut och det var en jätteutmaning för alla kommuner i Sverige. Men vi beslutade ganska snabbt att vi skulle behålla dem som kom till Luleå här och att vi skulle göra vårt bästa. Det var svårt, inte minst med bostadsfrågan, minns hon.

Kommunen blev också tvungen att snabbt rekrytera personal till boenden för nyanlända och tiden var alltför knapp för att alla skulle hinna få en ordentlig utbildning.

– Jag känner ändå att utifrån förutsättningarna gjorde vi allt vi kunde.

Yvonne Stålnacke betonar att utan stöd från alla frivilliga krafter, personer och organisationer, så hade kommunen aldrig klarat uppgiften att ta emot dem som kom. Hon är också övertygad om att vanliga människors stöd är ovärderligt och nödvändigt för att de ensamkommande ungdomarna ska ha en något så när fungerande tillvaro.

– Under hela min tid som kommunalråd har jag arbetat för att Luleå ska vara en varm, tillåtande kommun med stor mångfald. Det vi har misslyckats med är att beskriva utåt varför det är så viktigt att de som kommer hit från andra länder får stanna här i Luleå. Det krävs otroligt många människor för att fylla det glapp som kommer att uppstå om några år, mellan pensionsavgångarna och den arbetskraft som finns här.

Flera politiska partier har redan ställt sig bakom kravet på amnesti och att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Socialdemokraterna är splittrade i frågan och i Luleå har flera S-föreningar stöttat kravet på att stoppa utvisningarna. I samband med partiets representantskap i Luleå nu i december kommer ett antal skrivelser där detta krav lyfts fram från partiföreningar och från ungdomsförbundet att behandlas.

Yvonne Stålnacke medger att det är enkelt för henne som kommunalråd att ställa sig bakom ett krav om utvisningsstopp, men hon förstår att det kan vara svårare för hennes kollegor i storstadsområdena.

– Om utvisningarna till Afghanistan skulle stoppas skulle Luleå kommun klara det, men i storstäderna är förutsättningarna helt annorlunda. Det har jag respekt för.

På frågan om kommunen gör tillräckligt för att ta hand om alla de ensamkommande som i dag mår psykiskt dåligt svarar hon:

– Den psykiska ohälsan ökar bland alla våra unga, inte bara bland ensamkommande. Det är jätteutmaning för den offentliga sektorn och jag tror aldrig att vi kan göra tillräckligt.