Se kartan över skolsnurren i Luleå längst ned i artikeln.
Jessica Norström har jobbat som kurator vid skolorna Kråkbergsskolan, Kläppenskolan och Hemängskolan i Sunderbyn i knappt femton år.
När underlaget för "Framtidens skola" presenterades fick hon en chock, säger hon.
I området finns tre skolor och i underlaget vill man flytta Kläppenskolans elever, som är i åldrarna mellan förskoleklass och årskurs fem. Det Norström främst reagerade på att man föreslår att flytta högstadiet från Kråkbergsskolan till Gammelstad.
– Kråkbergsskolan har utrymme för tre klasser parallellt i högstadiet och det uppfattade jag som om skolchefen tyckte var lagom. Dessutom har vi på Kråkbergsskolan väl utarbetad verksamhetsidé, goda resultat, trygga och nöjda elever, värden som det är synd om man riskerar, säger hon.
En, enligt ledningen, viktig komponent för framtidens skola är att kunna ge lärare hela tjänster så att de inte spenderar tid i bil istället för med elever, samt att förhindra splittrade tjänster i elevhälsan som har samma negativa konsekvenser.
Men Norström säger att det inte är ett problem i Sunderbyn. Hon säger att hennes arbetssituation är bra, hon känner alla elever vid namn, har korta resor mellan skolorna som hon jobbar på.
– Vi har inga bekymmer med lärare eller elevhälsan som sitter i bilar här. Om man nu konstaterat att det är ett bekymmer på andra områden, löser man inte dessa med förändringar här. Jag ser inte att man i det presenterade underlaget undviker det man säger sig vilja undvika.
Ledningen lyfter fram lärarbristen som ett argument för förändringarna. Men svaret på den frågan är inte bara större enheter och fler heltidstjänster, enligt Norström.
– Måluppfyllelse för eleverna bygger på trivsel och trygghet och grunden till det är relationer med klasskamrater och vuxna i skolan. Enbart behöriga lärare garanterar inte utbildningskvaliteten.
Så har hon synpunkter på hastigheten i förändringarna.
– Jag hoppades att det inte skulle bli ett så snabbt beslut. Det finns andra lösningar att hitta om man arbetar i närmare kontakt med personal ute i skolorna. Och om man nu är så mån om personalen, hur motiverar man dem att vara med i omorganisationen om de inte känner sig delaktiga.