Det hävdar företrädare för Luleå Hamn och Sjöfartsverket som motsätter sig att mark- och miljödomstolens dom ska ändras. Havs- och vattenmyndigheten har överklagat domen, som innebär att förorenade muddringsmassor innehållande TBT, metaller och PCB får dumpas i en djuphåla sydväst om Vitfågelskär. De förorenade muddermassorna ska sedan täckas med ett tre meter tjockt lager rena massor.

– Det finns ett generellt dumpningsförbud, domen gav dispens från förbudet. Vi vill inte att man ska få dispens för att dumpa starkt förorenade sediment. Det finns miljömässigt godtagbara alternativ att nyttiggöra massorna för byggnationer i Skvampen, säger Malin Hemmingsson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten yrkar i första hand att cirka 600 000 kubikmeter förorenade massor läggs i Skvampen eller på land. I andra hand yrkar Havs- och vattenmyndigheten att cirka 380 000 kubikmeter förorenade massor dumpas med rör i djuphålan vid Vitfågelskär och sedan täcks samt att 220 000 kubikmeter av de mest förorenade massorna omhändertas i Skvampen.

Luleå Hamn och Sjöfartsverket anser att båda dessa alternativ är sämre än det man fått tillstånd för, framförallt förstahandsalternativet som innebär stora störningar för sjöfarten under flera säsonger då muddringen sker. Utsläppen av det giftiga ämnet TBT kommer att vara högre i de alternativ som Havs- och vattenmyndigheten förordar, enligt deras beräkningar. Livslängden för lösningarna är dessutom begränsade, cirka 100 år för förstahandsalternativet och 200 år för andrahandsalternativet. Dessutom blir det dyrare, merkostnaden är cirka 200 miljoner kronor för förstahandsalternativet och 100 miljoner för andrahandsalternativet.

Mark- och miljööverdomstolens förhandling avslutas på torsdag förmiddag i Luleå tingsrätt, då parterna ska hålla sina slutanföranden.