I Sverige finns det cirka 250 arter av bin. En tredjedel är rödlistade och på väg att dö ut.

– Läget är allvarligt för solitärbin och humlor. Det är sällan som man får syn en humla i dag, säger Gunnar Jonsson.

Vi står vid en av hans biodlingar i Vitå för att ta reda på vad en privatperson kan göra för att stoppa insektsdöden.

Artikelbild

| Som biodlare gäller det att hålla sina bin sysselsatta. De blir lätt rastlösa ifall de saknar arbetsuppgifter och då kan de i tristessen börja fundera över att söka en ny boplats.

Gunnar Jonsson är professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet och har i många år engagerat sig i hållbarhetsfrågan. I dag är han tjänstledig på halvtid för att arbeta som rådgivare till Länsstyrelsens projekt för att öka skolans kunskaper om hållbarhet.

På fritiden ägnar han sig åt sin verkliga passion. Han har varit upptagen av samma bisyssla ända sedan han som 13-åring fick sitt första bisamhälle.

I dag driver han tillsammans med fru Mari företaget Slumpens skördar som bland annat har över 40 bisamhällen längs Råneälven.

– Vi besöker varje bikupa var tionde dag. Det är en del att stå i. Vi behöver inte ha koll på TV-tablåerna....

Artikelbild

| Egentligen är mänsklighetens samlade kunskaper om insekter tämligen liten. Det finns en miljon olika arter. Gunnar Jonsson efterlyser forskning som fokuserar på insekternas situation i Norrbotten.

Han är märkbart orolig när vi närmar oss biodlingen. Inte för sin egen räkning utan mer för det fria ordets representanter som för detta tillfälle fått låna heltäckande overaller.

– Under svärmningen kan bina bli lite irriterade. De vill inte bli störda. Dessutom ser det ut att börja regna och det är inte heller bra.

Artikelbild

| Gunnar Jonsson eldar torv för att lugna bina vid varje besök. Lukten av rök får bina att börja äta och mat gör bina lugna.

Han tänder eld på lite torv för att röken väcker binas instinkt till att äta och maten gör dem lugna.

Snart drar biodlaren en lättnadens suck. De cirka 50 000 medarbetarna verkar vara på gott humör och är fullt upptagna med sysslor som till exempel att samla in nektar från en intilliggande hallonbuske.

Artikelbild

| I Norrbotten är insektsdöden inte lika utbredd som i södra Europa, men i dag är många biarter rödlistade. Tambin är dock inte utrotningshotade.

I Norrbotten finns det cirka 200 biodlare och runt 1 000 bisamhällen. I genomsnitt producerar en bikupa cirka 25 kg honung om året.

Insektsdöden hotar inte honungsbin. De sköter biodlarna om, utan det är de vilda pollinerarna som är i fara.

Artikelbild

| Här är bisamhällets nästa generation. I en av de nedre lådorna sker återväxten.

– Läget är mest allvarligt i södra Europa. Massdöden av pollinerande insekter är en effekt av det storskaliga jordbruket. Det används för mycket bekämpningsmedel och det finns för lite föda för insekterna, förklarar Gunnar Jonsson.

Det svenska jordbruket är mer restriktivt när det handlar om bekämpningsmedel, men utvecklingen är ändå alarmerande.

Artikelbild

| Gunnar Jonsson ser gärna att gammal ängsmark bevaras. Ängarna kan innehålla vilda blommor och ge skydd till insekter.

Insektsdöden hotar den biologiska mångfalden och skapar stora problem för matproduktionen runt om i världen. De pollinerande insekterna är en direkt förutsättning för bär, frukter och fröspridning.

– Även i Norrbotten har pollineringen stor betydelse. Vi får mer bär i skogen och frösättningen ger betande boskap mer att äta. Därför är det viktigt att vi ser till att åkermark inte tillåts växa igen i Norrbotten. Vi behöver snarare fler jordbruk, säger Gunnar Jonsson.