Läs mer: "Jag har ingenting kvar."
Läs mer: Tvingades jobba med teknikproblem.
Som Norrbottens Media avslöjade på torsdagen tvingades brandmännen arbeta med brandbilar som bara fungerade hjälpligt under storbranden i lördags natt. Nu visar det sig att problemen har varit kända under lång tid.
Den här verkligheten blev oerhört påtaglig för Örjan Ulander när hans kedjehus blev lågornas rov.
– Jag tycker de fick bra kontroll på branden från början. Sedan började tekniken strula. Allt stod still jättelänge. Slangarna "pissade" bara lite grann. Då kom en av brandmännen fram till mig och sa, "vi har påpekat det här i över ett halvår". Han sa det om och om igen. Det känns för djävligt att det drabbar oss, säger Örjan Ulander och tittar på förödelsen där hans och familjens kedjehus stod för några dagar sedan.
I dag är han helt säker på att familjens hus hade klarat sig med relativt lindriga skador, om räddningstjänstens bilar fungerat
– Jag hade bara behövt byta en garagevägg och kanske papptaket, ja, och röksanera då. Men det hade varit lindriga skador, säger han.
Sedan branden har Örjan Ulander, hustrun Ulrika Ulander och dottern Julia, 10 år, försökt landa i det som har hänt. I dag bor de hos bekanta och tillvaron är oviss, med en rad frågetecken.
Hur lång tid tar det innan huset byggs upp igen? Och hur jobbigt blir kampen med försäkringsbolagen?
I 30 år tid har Örjan Ulander samlat på sig verktyg och maskiner, som nu ligger i resterna av kedjehuset.
– Brandbilarna ska bara fungera. Det är det som är så tragiskt, säger Örjan Ulander och fortsätter:
– Jag pratade ganska mycket med brandmännen. De sa "det här är Luleå kommun". Det är ju inte kul för dem heller att komma ut med grejer som inte fungerar.
Patrik Bylin är räddningschef på räddningstjänsten i Luleå. Han förklarar att han inte har detaljkunskap om teknikproblemen. Men han tror inte att sanningen är så enkel.
– Det är nog en hel del olika orsaker. Nu kommer vi att utvärdera insatsen, och då ska den här biten genomlysas vad bekymret var. Och det här är omöjligt att bemöta, att säga om han har rätt eller fel.
Men ska inte en sådan här utrustning bara fungera?– Jo, det kan jag inte säga något annat om.
Om personalen har pekat på problemen i ett halvår; borde ni inte ha fått till det?– Det är det som är så konstigt. Egentligen kontrolleras pumparna och bilarna två gånger om dagen, att det funkar. Sedan har man veckovisa kontroller, där man gör lite mer djupgående tester. Det är väl det vi får undersöka. Har det verkligen pågått så länge utan att det har hänt något, så verkar det märkligt.
Patrik Bylin tycker att hela händelsen och facit av den är tragisk.
– Men hur utfallet hade blivit om pumparna hade levererat det vi hade förväntat oss, det vågar jag inte säga varken bu eller bä om.
En extern aktör kommer att anlitas för att göra en utvärdering av insatsen och se över tekniken, uppger Patrik Bylin.