KONSERT

Det ska slås fast med en gång - alla medverkande under söndagseftermiddagens konsert i Studio Acusticum i Piteå är fullblodsproffs ut i fingerspetsarna. Och den nya orgeln är hur läcker som helst.

Programbladet är ytterst sparsmakat på information vilket gör att man undrar när första låten egentligen slutar. Det visar sig vara ett långt sjok som tyvärr är alldeles för långt.

Musikhögskolans kammarkör, under Erik Westbergs säkra ledning, sjunger gudabenådat och Gunnar Idenstam spelar orgel likadant. Men det är för många intryck staplade på varandra.

Gunnar Idenstams improvisationer över Abbas Money, Money, Money och Thank you for the music är mer häftiga än härliga. Likaså hans publikfriande duett med Benny Andersson bakom pianot
i Dancing queen är enkel och chosefri.

Därefter är det så dags för kvällens uruppförande. Benny Anderssons En skrift i snön, med text av Kristina Lugn, är det perfekta ljudspåret till Änglagård 4.

Collin Nutley skulle älska att få bildsätta denna nationalromantiska pastisch. Musiken är enkel och orgeln är tyvärr allför lite använd. Kristina Lugns text är lysande, men dess djupa budskap trivialiseras till denna glättiga musikbakgrund. Men Orsa spelmän och Pär Grebacken på diverse blåsinstrument är riktigt spelskickliga.

Efter en välbehövlig paus är det så dags för Benny Andersson och Orsa spelmän att bjuda på ytterligare folkmusik light, signerat Andersson och medlemmarna
i bandet.

När Hjortingen framförts ställer sig Benny Andersson frågan man som recensent har på tungan hela tiden. Varför skriva ny musik när det redan finns så bra musik? Du sa det själv, Benny Andersson.

Den enda gången det riktigt lyfter under andra akten är när Slängpolska efter Byss-Kalle spelas och Idenstam medverkar vid orgeln. Annars får orgeln mest stå där som en tom belyst kuliss, vilket är synd.

Ljussättningen med blinkande neon bakom scenen är ibland också väldigt irriterande.

Som bonus får vi som extranummer höra kvällens uruppförande ännu en gång. Ett passande slut.