Gore-tex byxor fick ersätta skinnstället
Så det annars så både coola och funktionella skinnstället så länge det inte regnar, fick stå tillbaka för en lånad vattentät jacka och ett par gore-tex byxor à la två storlekar för stora.
Min erfarenhet åtminstone dittills var ju att det ofta är både kallt och blött i favoritlandet Norge!
Så i en outfit där det skulle ha fått plats med åtminstone en Maria till satte jag mig på hojjen och gasade iväg. Nöjd över att jag inte skulle behöva vare sig frysa eller fundera över när jag skulle bli tvungen att hoppa i regnstället.
Nu var det bara det att det under denna resa inte föll en endaste liten droppe regn och temperaturen höll sig på behagliga sommarvarma grader. Både på dit- och tillbakavägen.
Så visst slapp jag fundera över både kyla och regnväta MEN i stället satt jag och blev blöt inifrån och ut. Medan svetten lackade och rann innanför kläderna satt jag där och faktiskt saknade mitt skinnställ som blivit kvarlämnat därhemma.
Inte lätt det där med kläder men jag tror att tankarna på att införskaffa ett eget riktigt Gore-texställ får bero ett tag till. Hellre iklär jag mig mitt efter år av användning riktigt bekväma skinnställ som jag ju känner mig så hemma i, och packar på regnoverallen bakom sadeln. Så det finns där när vädrets makter plötsligt ändrar humör.
Förutom svettandet var körningen till och från landet i väst fantastiskt ljuvlig. Allt bara flöt på och det kändes som man var ett med hojjen där man sprängde fram i stundom ganska livlig trafik. Att man emellanåt hade att bokstavligen kryssa fram mellan husbilar och husvagnsekipage gjorde intet, för omkörningarna flöt på lika fint som körningen i sig.
Nej, det vara bara att njuta av fartvinden i bröstet och livet som strömmade igenom en - som det aldrig så mycket gör som när man kör motorcykel!
Och det lilla orosmoln som seglat upp ovanför mitt huvud innan avfärd, om huruvida jag skulle hänga med de fyra grabbarna jag skulle köra med som alla hade större hojjar än mig, var som bortblåst.
Att bli efter fanns inte på kartan. Jag och pärlan tog vår plats i ledet och släppte den inte med en millimeter. Utan att gå in på preciserade hastigheter, så hängde vi med precis lika bra som någon annan.
Bevisad girlpower gånger två! Väl parkerade i Ballangen efter 35 mils gasande hade killarna inte hade annat än att ösa komplimanger över både mig och pärlans kapaciteter.
Trevligt umgänge med härligaste mc-vännerna i väst genomsyrade hela helgen. Väl hemma igen har längtan tillbaka redan satt in. Om två veckor så, siktar vi på en ny Norgeresa pärlan och jag. Till Nordsaltenträffen, i Notvattnet, Innhavet. Om allt går som vi vill.
Men innan dess måste en del service ske. Den käraste ägodelen måste ju må bra för att orka mullra framåt. Bland annat är det oljebyte som står på agendan samt en del puts.
Det är i stunder som dessa man morrar över var i världen man befinner sig. Närmaste Harley-olja att få tag i finns i Luleå, 24 mil bort ...
Så jobbar vi med nyheter