Ett nytt språk uppstod i början av 1900-talet.

Det hette ”Mee-Maw” och finns med som ett inslag i utställningen ”Kod/Code”, som drygt en månad till visas på Kvinnohistoriska museet i Umeå.

Språket skapades av de kvinnor som jobbade inom den tidiga bomullsindustrin i engelska Lancashire. Deras arbetsmiljö var extremt bullrig och det var därför omöjligt för dem att göra sig hörda med vanligt prat. I stället började de använda yviga kroppsrörelser, läppläsande och mimande för att kommunicera med varandra.

Artikelbild

I en av de nyskapade konstvävarna syns några av de arbetande kvinnor som under arbetet i den bullriga, engelska textilindustrin formade det egna språket Mee-Maw.

På så sätt kunde de fritt diskutera arbete, chefer, politik och vardagsliv – utan att deras manliga arbetsledare förstod någonting.

Den sista som behärskade ”Mee-Maw” var en kvinna som hette Bessie Dickinson – något pinsamt kallad Dickson i museets programblad.

Dickinson var född 1904 i Barnoldswick och började arbeta i textilindustrin 1916, bara tolv år gammal. Med åren blev hon starkt engagerad i kampen för bättre arbetsvillkor och 1922 gick hon med i det engelska kommunistpartiet.

På ett videoklipp på Youtube från 1976 berättar hon att hon hade tre shilling i veckan i lön. Hon berättar också att de unga kvinnorna fick half a crown av chefen för att ge till läkaren när de gick på hälsoundersökning. För den slanten knackade han dem bara några gånger på bröstet och godkände sedan utan vidare kontroll deras hälsa för fortsatt arbete.

Artikelbild

Av stora, strimlade bilder som visar textilindustrins miljöer har konstnären Kristina Müntzing vävt ihop nya konstverk.

Dickinson berättar att flera av hennes arbetskamrater dog i lungsjukdom bara några år senare.

Med Dickinson försvann det säregna språket, men tack vare ”Kod/Code” finns minnet bevarat.

Till utställningen har konstnären Kristina Müntzing bland annat förstorat bilder från textilsindustrin och sedan strimlat dem. Bitarna har hon därefter vävt samman till nya effektfulla och fascinerande former och mönster.

Verken har titlar med koppling till de tidiga textilarbetarnas verklighet. Ett exempel är ”Brown Lungs”, vilket man kallade den sjukdom som drabbade många av kvinnorna sedan de andats in dammet från bomullen och tygerna.

Müntzing har också skapat flera enorma solfjädrar, med en spännvidd på ett par, tre meter. På en av dem kan man se bilden av Bessie Dickinson.

En rullande videofilm visar kvinnor som går runt i ett mindre rum medan de drar och vispar med solfjädrarna. Ljudet liknar det från maskinerna i ett väveri.

Müntzing är från Helsingborg och har tidigare visat sin utställning på bland annat Arbetets museum i Norrköping.

Utställningen är en del av hennes projekt om textilindustrins historia och uppkomsten av tidiga socialistiska rörelser.