Efter drygt fyra mil skoterled ligger stugbyn plötsligt där, i viken i den övre av Miekaksjöarna, omringad av de vitklädda Njarggalis, Tjärråjvve och topparna i Radja.
Gänget från Luleå sitter på skotrarna, aningen väderbitna trots eftermiddagssolen, och summerar tre dagars fiske med blandade framgångar.
Stugvärdarna Göran Lemon och Catharina Svedjewik från Söderhamn visar oss den bruna fyrbäddsstugan, där oljekaminen redan fixat värmen. Snön når högt efter väggarna och på taket är lasset nära metern högt.
– Här trivs man, säger Göran Lemon, som är inne på sjätte säsongen som värd på campen.
– Det började med att grabben min gick sportfisketurismutbildning i Älvdalen. Han fick pryo här och jag åkte och hälsade på. I ett svagt ögonblick sade jag att "om ni behöver någon som är värd så hör av er". Det dröjde ett år, och sedan ringde det...
Vintersäsongen är från slutet av februari till början av maj, sommarsäsongen från slutet av juni till början av september. Göran Lemon tar tjänstledigt från jobbet på Räddningstjänsten medan sambon Catharina Svedjewik är sjukpensionär. I värdstugan finns telefon och internet via satellit, det finns även en bastu men annars är livet spartanskt med bland annat utedass.
– Det finns ett lugn här som är helt fantastiskt. Man kliver upp ganska tidigt, gör vardagssysslor och får träffa en massa trevliga människor, säger Catharina Svedjewik.
– Många är ju återkommande som man lärt känna. Det är ett kanonjobb på många sätt, även om man inte alls hinner vara så mycket ute själv som många tror. Det är inte jobb 24 timmar om dygnet men man måste vara tillgänglig, säger Göran Lemon.
Vi körde skoter från Örnvik, där vägen slutar vid sjön Tjeggelvas, sex mil nordväst om Arjeplog. En vacker och samtidigt snäll tur på ett par timmar, upp efter Piteälvens dalgång, förbi Västerfjäll, Falesjaure, Viltok, Kuoddujaure och Sarta.
Vill man kan man åka från Merkenäs efter Silvervägen nära norska gränsen. Kanske ännu vackrare men större risk för tufft väder eftersom leden går över högfjället.
Miekak är en klassisk fiskedestination i Norrbotten sedan drygt 40 år tillbaka. Fisket efter röding, öring och harr lockar tusentals gäster varje år och är den bärande verksamheten, även om antalet jägare ökat på senare år.
Sommartid flugfiskar många i den berömda Pieskeströmmen, som mynnar en kilometer väster om campen. Strömmen är ett av Sveriges absolut bästa rödingvatten.
Vintertid pimplas det på sjöarna inom området; exempelvis Låddaure, Sarta, Njarggalisjaure och på Storselet mitt i Pieskeströmmen. Många åker även till närliggande Pieskehaure och Mavasjaure, Piteälvens absoluta källflöden, som dock inte ligger inom campens område och därmed går under ett annat fiskekort.
Miekak camp finns till bland annat tack vare ett samarbetsavtal med samebyn LuoktaMavas.
– Det var ju nyckeln till det här, att man kom överens med samebyn. Stugbyn ser i stort sett ut som när den byggdes. Det är inte så lätt att få tillstånd att bygga ut men vi underhåller ju allt, säger Rolf Sundberg, ägare av Heli AB som driver campen.
Vårvintern, med bland annat påsken, är högsäsong.
– Vi har väldig bra beläggning under vintern. Det finns inget nätfisketryck längre så fisket har blivit allt bättre, säger Sundberg.
Det skriver Mikael Westlund under på, en hälsing från Trönödal som är bekant med värdparet. Han bodde fem dagar i Miekak och på sista dagens eftermiddag på sjön Sarta small det i pimpelspöet.
– Jag fiskade med ett helt vanligt rödingblänke när det sade pang. Sedan var det bara att hålla i spöet. Fisken rusade så det nästan tog slut lina på rullen, säger han.
Som tur var hade Mikael Westlund en haspelrulle. Efter tio minuters kamp lyckades han dra upp en öring på 3,1 kilo ur hålet.
– Det var knappt den rymdes. Helt otroligt vilken pärs! Nu känns det helt fantastiskt, säger Mikael, som var helnöjd med fisket av förståeliga skäl.
– Jag har bland annat fått en harr på 45 cm och många rödingar.
Burträskgänget Rainer Eskelinen och Mats Lundberg med respektive Anna Lövbom och Monica Lundberg hade också ett bra fiske på Storselet, där de fångat flera rödingar upp emot halvkilot.
– Det här är rekreation. Otroligt rogivande. Vi var här i fjol också och då hade vi ännu bättre fiske, säger Mats Lundberg.
– Jag har tvingats tacka nej tre år i rad till att fiska i Miekak eftersom jag haft uppdrag som fotbollstränare. Men i år var det dags. För mig är fisket det viktigaste, vädret spelar mindre roll, säger Rainer Eskelinen.
Men det håller knappast Monica Lundberg och Anna Lövbom med om. De har skapat en plats i solen, dricker kaffe och plöjer Camilla Läckbergs senaste deckare.
– Det är givet med en fjälltur varje år. Jag är helt såld på naturen. Man kan leva på det här resten av året, säger Monica Lundberg.
Men det är fler än fiskare och jägare som nyttjar Miekak. En eftermiddag anländer sju hundspann. Det visar sig vara ett finskt företag som ordnar turer. Belgaren Dominique Lampe, schweiziskorna Ursula Rhynner och Kathy Meyer, samt tysken Mattias Nitzsthner är fyra av deltagarna i tiodagarsturen som tar dem från Nikkaluokta, runt Norrbottens fjällvärld för att sedan avsluta i Abisko. De övernattar i några av Miekaks stugor.
– Vad jag tycker om det här? Jag är från Belgien...vad tror du? Det är en otrolig upplevelse. AMAZING! säger Dominique Lampe.