Nu har de hemlösa hittat ett hem

Senast när fotograf Göran Ström och jag mötte dem så tältade de nedanför residenset i Luleå. Det var oktober och nätterna hade blivit kyliga men Jorma Tervonen och Jenny Dahlberg fick inget gehör när de försökte få en bostad via socialen. De hade nyligen blivit ett par och när Jenny inte fick bo tillsammans med Jorma som bodde på Lövgården, ett skyddat boende för missbrukare och bostadslösa, flyttade Jorma därifrån. Sedan hade paret bott i RIA:s korttidsboende men inte heller där fick de bo ihop och dessutom var det så oroligt på nätterna att Jorma som hade ett arbete att sköta på dagarna inte kunde sova.

Så småningom fick de tillåtelse av socialen att ta in på ett vandrarhem. De bad om att få åka på en gemensam behandling för att komma bort från sina missbruksproblem men socialen sade nej. Istället fick de hjälp av Pingstkyrkan i Luleå att komma till Lewi Pethrus-verksamhetens – LP-verksamhetens – behandlingshem Vasastrand i Örebro. Där var de från augusti i fjol till februari i år.

Jorma beskriver hur man med hjälp av den kristna tron, kuratorssamtal och med vägledning av före detta missbrukare som fungerar som ledare bearbetar sin situation, tar sig bort från missbruket och lär sig leva nyktert.

– Bibeln och bönen är viktiga delar. Redan före frukost läser man ur evangelierna, säger Jorma där vi sitter i köket i deras lägenhet i ett gammalt trähus i Antnäs som ägs av socialen i Luleå.

Flera biblar och andra andliga skrifter ligger framme i lägenheten som är inredd med möbler och textilier från andrahandsbutiker.

– Allt här är köpt begagnat. Det mesta har snälla människor som vi har lärt känna inom Pingstkyrkan skänkt till oss. Micron, kaffebryggaren, vattenkokaren, mobiltelefonerna och massor av andra saker har vi fått, säger Jorma tacksamt.

Nu är paret nygift och har samma efternamn. De gifte sig i Pingstkyrkan den 22 augusti – fyra månader efter att de hade blivit döpta i samma kyrka.

– Under vigseln var vi 30 personer. 25 personer var med på kaffe och tårta som kyrkan stod för efteråt. En kvinna som vi har lärt känna i församlingen betalade en specialsydd brudklänning åt mig, säger Jenny.

– Jag köpte mina kläder hos Röda korset, säger Jorma skrattande.

De två fann varandra på en parkbänk i Luleå. Jorma satt där med några suparkompisar när Jenny kom och satte sig i hans knä. På den vägen är det.

– Jag började dricka när jag var elva-tolv år gammal och har provat på narkotika också. Men jag har för det mesta ändå kunnat sköta ett jobb, säger Jorma.

Jenny var äldre vid sin alkoholdebut.

– Jag var 21 år och blev medberoende, säger hon.

Jorma berättar att hans syskon skötte sig bra och lever ordentliga liv med egna familjer.

– Det var bara mig det gick snett för. Nog har man ställt till det och sårat sin familj många gånger, säger han.

Han har dålig kontakt med sina syskon.

– Men mamma och jag har kontakt och nu skulle jag vilja träffa henne, säger Jorma.

Jenny berättar att hennes föräldrar var med bröllopet i Pingstkyrkan.

De är hoppfulla inför framtiden. Ännu återstår två månader av eftervård då de regelbundet deltar i möten med LP-grupper i Luleå, Boden och Piteå. Sedan hoppas Jorma på att kunna återgå till det arbete i skogen som han hade när Jenny kom in i hans liv.

– Min arbetsledare har redan ringt och sagt ”Kom nu och arbeta för sjutton”. Det är jätteroligt. Jag trivdes verkligen med jobbet i skogen. Det är ett skyddat arbete för människor med handikapp.

Jenny hoppas också på att snart vara i arbete. Hon är undersköterska och behärskar dessutom teckenspråk.

– När jag jobbade i ett boende var jag den som bäst kunde kommunicera med en handikappad kvinna. Nu skulle jag vilja börja jobba i ett stödboende för människor som varit i missbruk som öppnats i Boden.

Sin bröllopsresa ska de göra nästa år. Den ska gå till ett läger som LP-stiftelsen arrangerar i Arjeplog varje år.

– Där ska vi fira tillsammans med 120 andra före detta missbrukare, säger Jenny förväntansfullt.