Familjen förföljdes av Säpo i 18 år – efter en resa till Sovjet

Bilar som förföljde honom, män som smög i buskarna och grannar som anlitats som privatspanare. Sanfrid Eriksson levde under hemlig övervakning i 18 år.
– Jag visste att det pratades om pappa, men inte varför, säger Eva Klang, som med sin familj skrivit boken "Morjärvmannen och Säpo" om de falska spionanklagelserna.
Nu blir berättelsen om rättshaveriet en teaterföreställning.

Eva Klang berättar sin pappas historia

Foto: Birgitta Lindvall-Wiik

Morjärv2025-01-12 00:01

Nyheten i korthet

  • Sanfrid Eriksson, känd som "Morjärvmannen", som felaktigt anklagades för spionage och övervakades av SÄPO i 18 år, blir nu ämnet för en teaterföreställning.
  • Erikssons liv förändrades efter en semesterresa till Sovjetunionen på 50-talet. Han misstänktes för spionage, greps 1976 och hölls i häkte i 31 dagar innan anklagelserna avfärdades.
  • Erikssons familj publicerade en bok om hans liv 2011, och nu arbetar regissören Anne Angeria med att göra hans historia till en teaterpjäs.

En höstdag 1976 greps 56-årige Sanfrid Eriksson och blev Morjärvmannen med hela Sverige. Tidningarnas svarta rubriker skrek; ”Spion avslöjad – greps efter lång spaning av Säpo",  ”Anhållne spionen sålde Kalix-linjen” och ”Utlandsresor fällde spionen.”

undefined
”Pappa fick skadestånd av staten och tidningarna. Han gav oss barn en tuenkronorssedel var och sedan åkte vi på en lyxig familjeresa till Gambia”, minns Eva som säger att familjen annars levde mycket sparsamt.
undefined
Det skrevs spaltmetrar om "spionen" i Morjärv.

– Pappa hölls i häkte i 31 dagar innan bevismaterialet sprack och han blev fri. När bilen rullade in i Morjärv var vår gård full av journalister och fotografer. Pappa släppte inte in dem som skrivit de värsta anklagelserna. Allt var ju grundlöst, säger Sanfrids dotter Eva Klang.

undefined
”Pappa hade mycket humor och kunde medvetet lura sina förföljare. Han visste att de lyssnade av telefonen och kunde ringa någon i Övertorneå och säga att han skulle hälsa på nästa dag. I stället satt han hemma och jobbade medan förföljarna begav sig till Övertorneå.”
undefined
Vid flera tillfällen konfronterade Sanfrid Eriksson sina förföljare. Han frågade dem vad de ville honom. ”När svaret var att pappa bara hade förföljelsemani blev han riktigt arg”, säger Eva Klang.

Allt började med en semesterresa till dåvarande Sovjetunionen. Sanfrid och Karin Eriksson ville se Leningrad, och i stället för att vänta i två månader på ett visum gick de direkt till ryska ambassaden som kunde ordna det på två dagar.

Det var 50-tal, kalla kriget och det rådde rysskräck. Makarna roade sig med att se på konst och träffa trevliga människor och hade ingen aning om att resan skulle bli ödesdiger. 

– På den tiden bodde vi i Vänersborg där mamma och pappa under flera år arbetade på ett sjukhus. De levde enkelt och bodde i personalbostäderna, men efter Rysslandsresan förändrades familjens liv. 

Fyrabarnsfamiljen flyttade till Överkalix och senare till Morjärv. Det dröjde inte länge innan Sanfrid förstod att han var övervakad. Män i rock och hatt lurade i var och varannan buske och det skvallrades på byn. I efterhand fick familjen veta att grannar anlitats som hemliga meddelare. 

undefined
När Sanfrid Eriksson friades från spionanklagelserna möblerade Sveriges television om i tv-tablån för att ge plats för ett extrainsatt program om rättsskandalen. ”Pappa satt i favoritfåtöljen och såg berättelsen om sig själv”, säger Eva Klang.

– De skulle rapportera när pappa kom och gick, vad han pratade om och vad som fanns i huset. Titta, här är en ritning av vår källare. Det var en person som hälsat på för att spionera, säger Eva och visar skissen. 

Hon och de tre syskonen förstod att det skvallrades om pappa på byn. Men varför? Det visste de inte.

– Någon gång hände det att skolkamrater frågade om vi hade knark hemma. Jag blev helt chockad av frågan. Mamma och pappa var ju nykterister och fostrade i læstadiansk anda.

Säpomännen hade presenterat sig som representanter från narkotikaroteln, det var därför ryktet uppstod.

undefined
En papplåda beslagtogs som bevismaterial för spioneriet. Eva har kvar den.
undefined
Sanfrid Eriksson under värnplikten.

Många pusselbitar föll på plats när familjen äntligen fick ut Säpos hemliga dokument, 32 år efter att Sanfrid häktades för landsförräderi. 

– Det bestod av 2000 sidor och mamma fick betala fyra kronor per kopia.

Sanfrid Eriksson avled 1990 och innan han dog lovade familjen att en dag ge ut en bok om hans liv. 

undefined
Anne Angeria, regissör, och Eva klang jobbar som bäst med att sy ihop finansiering och casting för föreställningen Säpomannen, som bygger på boken som Eva, hennes mamma Karin och syskonen skrivit om pappa Sanfrid.
undefined
Eva Klang visste inget om förföljelsen av pappa Sanfrid. ”Våra föräldrar gjorde allt för att skydda oss. Jag beundrar verkligen dem för att de orkade med 18 år av förföljelse”, säger Eva Klang.
undefined
När Sanfrid Eriksson friades från spionaklagelserna möblerade Sveriges television om i tv-tablån för att ge plats för ett extrainsatt program om rättsskandalen. ”Pappa satt i favoritfåtöljen och såg berättelsen om sig själv”, säger Eva Klang.
undefined
Teatermanuset som skrivits av Mikael Niemi bygger på familjens bok om Sanfrid.

2011 gavs den ut. Nu sätts teaterföreställningen Säpomannen upp om historien. Regissören Anne Angeria jobbar som bäst med material, casting och finansiering.

– Vi har kommit halvvägs med finansieringen men söker just nu mer pengar. Jag vill lyfta humorn, buset och allvaret, precis som Sanfrid själv gjorde. Det är en sanslös och unik historia som säkert blir film en dag, säger Anne Angeria.

Något som berört henne extra mycket är den kärleksfulla relationen både mellan föräldrarna och barnen som tecknas i boken om Sanfrids liv.

Upprinnelsen till pjäsen är att författaren Mikael Niemi kontaktade Eva Klang. Han undrade om det var okej att han skrev ett teatermanus om den otroliga rättsskandalen.

undefined
Karin Eriksson är Eva Klangs mamma.

– Tre månader senare fick jag manuset i min hand och det blev jättebra. Via Kjell Morin fick jag sedan kontakt med Anne Angeria. Både jag och min mamma, som sagt ja till en föreställning, är jätteglada för att hon tagit sig an att regissera den.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!