IOGT-byggnaden intill väg 356 i Morjärv var länge en samlingspunkt i byn. Nu är det sedan många år Bill Johansson som rår om huset. Där inne har han skapat en loppis med tusentals prylar. Och här gäller verkligen rådet att inte ha bråttom för även ett vant öga kan missa något eftersom det är så mycket att se.
– Jag är ganska förtjust att gå på loppis och kolla runt bland gamla grejer. Och just den här loppisen är rörig men jag gillar det för man får verkligen leta. Det finns en hel del fint bland allting, säger Kalixtjejen Hanna Rask och ler.
Hon plockar upp ett askfat som hon synar.
– Jag gillar nog allt i glas. Gamla skålar inte minst. Jag har varit in hit flera gånger men det kommer ju nytt hela tiden så jag brukar återvända med jämna mellanrum, säger hon.
Sedan plockar hon upp några gamla bestick som hon också granskar. En bit bort går Lena Vikgren och Irene Åström tillsammans.
De har husvagnarna intill varandra på Rörbäcks camping och passar också på att göra små gemensamma utflykter när det passar.
– Man får gå i lugnt tempo för att inte missa något. Sedan kan man få gå flera varv. Plötsligt så hittar man något. Och det finns en charm i det här, säger Lena Vikgren.
Sedan går de några steg till och blickar upp mot den övre hyllan.
– Vi är lite för korta för att nå upp. Vi hade behövt en stege för att kika, säger hon och de båda skrattar.
Irene Åström har hittat en näst intill ny vattenslang som hon skulle kunna använda på campingen. När hon hamnar i kassan blir det ett ackorderande om priset.
– Att resonera om priset ingår ju. Det är roligt att gå på loppis. Det som också är så skoj är att man nästan alltid bjuds på överraskningar, säger Lena Vikgren.
Irene Åström är hård i förhandlingen men Bill Johansson viker sig inte. I alla fall inte den här gången.
Så det slutar med att hon lägger undan slangen och tar sikte på något annat istället.
– Jamen det hör nästan till kulturen att det ska prutas. Eller i alla fall resoneras om det, säger Bill Johansson.
Och där får han medhåll av Göran Johansson som är där tillsammans med sambon Benita Sundvall:
– Att pruta är ju halva nöjet, säger han på ett härligt brett kalixmål.
Han och Benita Johansson har också en liten loppis tillsammans på Näsbyn i Kalix.
– Det finns en historia med alla gamla saker som gör det så fascinerande och spännande. Här kan man tänka och sedan skapa sig bilder hur det har sett ut när man har använt vissa av föremålen, säger hon.
En bit bort samtalar Bill Johansson med en av kunderna. Han har allt som oftast tid att byta några ord med besökarna. IOGT-lokalen i Morjärv är än i dag en mötesplats för såväl bybor som förbipasserande.
– Det här är ju också ett sätt för mig att träffa människor. Det är nog en viktig del till varför jag har det här ändå. Sedan har jag ju arbetat i hela mitt liv. Och här är sällan den ena dagen lik den andra, säger han.
Hans intresse för gamla saker sträcker sig långt bak i tiden. Redan som liten pojke fick han följa med sin far Bror Johansson när de hade auktion i byn Vitvattnet. Nu har han också upplevt en loppisboom där intresset för gamla saker har ökat betydligt bara under de senaste åren.
– Det har ju alltid funnits ett intresse för auktioner men då har det ofta handlat om samlargrejer men nu finns ett bredare intresse. Nu handlar man allt möjligt smått också. Nu är det ju värre populärt med loppis, säger han.
