<Anfang>I</Anfang>nte många vet om att en av Sveriges populäraste sångerskor har sina rötter i länet. Överhuvudtaget är det få, utöver de närmaste vännerna, som känner henne privat.<br /><br />Anna Ternheim är nämligen väldigt mån om sin personliga integritet.<br /><br />Och så vill hon att det ska förbli.<br /><br />- Det känns viktigt att behålla något för sig själv. Jag är utsatt som det är, eftersom jag lämnar ut mig genom mina texter, säger Anna Ternheim när NSD får en telefonintervju med henne inför den gångna helgens P3 Guld-gala, då hon utsågs till "Årets kvinnliga artist".<br /><br /><h3>2006 var ett succeår</h3>Vi återkommer till det där med integriteten men först en tillbakablick på succeåret 2006. <br /><br />Ternheims andra album Separation road släpptes i höstas och har belönats med en guldskiva, medan höstturnen lockade horder av trogna fans till landets konserthus. <br /><br />- Det känns fantastiskt kul. Jag hade inte förväntat mig att Separation road skulle gå så bra, säger hon.<br /><br />Snart väntar även Grammisgalan, där hon är nominerad i fem olika kategorier. <br /><br />- Jag är glad över all uppskattning och uppmärksamhet som detta innebär. Samtidigt hoppas jag att det inte är Grammisgalor, Rockbjörnar och så vidare som avgör musikens livslängd. Det finns så många bra artister som aldrig förekommer i de här sammanhangen, säger hon. <br /><br /><h3>Skyhöga förväntingar</h3>Dryga tre år har gått sedan genombrottsplattan Somebody outside, en skiva som slog musikbranschen med häpnad för att den bevisade att Anna Ternheims lågmälda, molltyngda singer/songwriter-pop fungerade ypperligt kommersiellt - och detta utan att sångerskan syntes nämnvärt mycket i medierna.<br /><br />Samtidigt innebar framgångarna att Ternheim ställdes inför skyhöga förväntningar från både skivbolaget och publiken, inför arbetet med uppföljaren.<br /><br />-Första skivan var ett rent glädjeprojekt, den andra var så inåt h-vete jobbig att göra. Det var som att börja om med ett helt blankt blad. Jag ville inte upprepa Somebody outside, utan den här skulle baseras på en egen, tydlig ide och det tog ett bra tag att "värka" fram den.<br /><br /><h3>Spelades in "LIVE"</h3>Separation road skapades under helt nya förutsättningar för Anna Ternheim, som skrev låtarna under en kort, intensiv period och sen spelade in merparten av dem "live" i studion, till skillnad från debutens mer långsamma "klipp och klistra"-process.<br /><br />- Jag har fått kritik från vissa att Separation road är för stor och pompös, men det håller jag inte med om. Det är betydligt färre element på den, vi har skalat av och bara använt de instrument som kändes absolut nödvändiga. <br /><br /><h3>Inspirerades av skräckfilm</h3>Å andra sidan är det inte svårt att inte associera till ord som "storslagen" eller "dramatisk", när stråkarna lyfter refrängen till Coldplay-höjder i Girl laying down och de orkestrerade arrangemangen återkommer i suggestiva spår som valsen Lover?s dream.<br /><br />- Separation road har en större ljudbild i vissa låtar. Så fort man tar in en orkester, blir det ju så. Jag tycker att Coldplay är fantastiska men jag influerades av mycket annat också. Under inspelningen tittade jag mycket på gamla svartvita skräckfilmer, jag tyckte om hela den där dramatiska estetiken och filmmusiken. <br /><br /><h3>Självbiografiskt</h3>Den mörka ådran i musiken ekar även genom texterna, som nästan uteslutande skildrar ensamhet, uppbrott, övergivenhet och utsatthet; en slags ödslig tematik som har blivit Anna Ternheims signum.<br /><br />- I och med att låtarna skrev under en kort tid, blev det en sammanhållen känsla i texterna den här gången. De är både självbiografiska och inspirerade av människor runt omkring mig. <br /><br /><b>Hur jobbig var den här inspelningsperioden för dig, egentligen?<br /><br /></b>- Jag vill inte gå in på det men skivan handlar om att gå vidare i livet. Det behöver inte bara handla om kärleksrelationer utan kan gälla vänskapsband och liknande. Vissa perioder förändras vissa saker snabbt, medan andra delar inte hänger med. <br /><br /><h3>Besökte överkalix</h3>Mycket mer vill Anna Ternheim inte säga om sitt privatliv.<br /><br />Däremot pratar hon gärna om rötterna i Norrbotten. Hon är förvisso själv född och uppvuxen i Sollentuna, Stockholm, men moderns anor återfinns i Tornedalen. <br /><br />- Mormor kommer från Överkalix och jag har varit där uppe en del, särskilt på somrarna. Senast var förra våren. När man ser miljöerna där och träffar människorna, efter alla historier berättade av mormor och morfar, då känner man att det är en del av ens ursprung, säger Anna Ternheim. <br /><br /><h3>Europalansering</h3>Framöver väntar en Europalansering av Separation road, med turneer i bland annat Tyskland och Holland. Några nya inspelningar är ännu inte inplanerade men under helgens P3 Guld-gala kunde vi se henne i ett annorlunda musikaliskt samarbete med hiphop/grime-killen Max Peezay, i en hårdsvängande version av Today is a good day.<br /><br /><b>Så hur ser en bra dag ut i ditt liv?<br /><br /></b>- Ja du... Jag tycker om när man vaknar tidigt, hela himlen är hög och klar och man är helt tom i huvudet, inget inplanerat under dagen... Då brukar jag bli glad, säger Anna Ternheim. <br /><br />