Två berusade män varav en har en kniv.
Det är det vanligaste bakgrundsscenariot för dödligt våld i Sverige.
– Motivet där är väl någon sorts "stundens ingivelse" och ilska, blandat med oförmåga att kontrollera sina impulser för att man är packad, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
– Sedan har vi förstås en hel del kvinnovåld – män som slår ihjäl kvinnor de har eller haft relationer med. I sällsynta fall är det tvärt om. I nästa led kommer de här speciella fallen som blivit vanligare på sistone – mord relaterade till gängbrottslighet, säger Sarnecki.
I de allra flesta fall känner offer och förövare varandra. De kan vara i en relation, kompisar, affärsbekanta eller rent av ovänner. De amerikanska thrillerfilmernas gärningspersoner som seriemördar av lusta existerar i princip inte i Norrbotten eller Sverige.
– Vi hade en bra kandidat – Thomas Quick. Men det gick det ju åt skogen med. Uppriktigt sagt så kan jag inte erinra mig att vi har något fall alls i Sverige. De som kommit närmast är Ausonius och Mangs, men även de hade ju någon sorts motiv, säger Sarnecki.
– Men visst, det har funnits – och finns säkert – människor i världen som mördar av lust och njuter av våldet på något sätt.
Jerzy Sarnecki menar att det finns mekanismer hos en mördare, som gör att just den människan blir kapabel att ta ett liv.
– Under mycket speciella omständigheter är många människor kapabla att döda. Då talar jag om situationer som till exempel krig, extrem svält eller självförsvar. Men vissa människor är mer benägna att mörda än andra, framförallt mycket våldsamma människor. Det kan finnas biologiska orsaker i form av hjärndysfynktioner och störningar i signalsubstanser, missbruk, etiska orsaker eller sociala bakgrundsförhållanden. Om man själv blivit utsatt för mycket våld är man mer benägen att begå våldshandlingar. En person som faller in i flera av dessa kategorier löper också en ökad risk att mörda.
När det handlar om de psykiska förutsättningarna hos en mördare säger Sarnecki att psykiska störningar är mycket vanliga.
– I de allra flesta fall finns det mer eller mindre grova psykiska störningar hos de som mördar, det har kartlagts i forskning. Men i dag döms ytterst få till sluten rättspsykiatrisk vård. Om vi går tillbaka till 1970-talet så dömdes majoriteten av de som mördat till rättspsykiatrisk vård, men synen på individens ansvar för sina handlingar har ändrats. Numera tycker vi att för att man ska dömas till vård i stället för straff för ett så pass grovt brott som mord så måste man i princip helt sakna kontroll över sitt beteende.
De allra flesta som begår ett mord ångrar sina handlingar.
– Ja, så är det. Många ångrar sig väldigt mycket och står inte ut med att bära vetskapen om vad de gjort. Dessa människor anmäler sig ofta självmant till polisen, eller erkänner i förhör. Sedan så finns det förstås olika typer av psykologiska mekanismer som försöker hantera de här känslorna av att man gjort något fruktansvärt. Därför försöker en del bortförklara sig eller rättfärdiga sina handlingar. Psykopater till exempel är otroligt duktiga på att minimera den här ångern i den mån det går.
All den kunskap man samlat genom erfarenhet och forskning kring gärningspersoner används av polisen i utredningars första stadier, när man letar efter tänkbara misstänkta. Det kallas profilering och polisen har särskilda grupper som sysslar med att ta fram gärningsmannaprofiler.
– Det är egentligen inga konstigheter utan en typ av kriminologi. Man vet hur gärningsmän ofta beter sig och pusslar ihop dem med de uppgifter man har av själva gärningen. Man letar detaljer i vittnesmål och teknisk bevisning och bygger en profil utifrån det. Och ju mer typisk gärningsmannen är, desto mer detaljerad profil kan man göra, säger Sarnecki.
Men den allra vanligaste bevisningen mot en gärningsperson är trots allt dna.
– Det är det viktigaste tekniska genombrottet. I ett interaktionsbrott kommer gärningsman och offer i kontakt – till exempel är det oerhört svårt att knivmörda någon utan att lämna spår efter sig. Dna innebär också att säkerheten att man fått tag i rätt person blir mycket större.
– Men det gäller de här dåligt planerade brotten, gjorda i affekt av icke rationella personer. Svårare är det med till exempel gängskjutningarna som blivit vanligare nu. De görs på avstånd så det lämnas inga dna-spår och det är väldigt svårt att få någon som vill vittna om vad de sett.
Just gängbrotten är en stor anledning till att det dödliga våldet i vissa fall blivit svårare att klara ut för polisen.
– Under mycket lång tid, sedan 1990-talet, har vi haft en klart nedåtgående trend när det gäller dödligt våld i Sverige. Nu på grund av beskjutningar och så kallade "gangstermord" så är det möjligt att den positiva trenden avstannat. De senaste två åren är trenden inte längre nedåtgående, men det kanske är för tidigt att uttala sig än, säger Sarnecki.