Mårten Sundin, på El-Kretsen, berättar att du helst inte ska lämna nygamla mobiler på återvinningen.
– Vi vill helst inte att folk slänger mobiler som är tre år gamla till oss, det skulle vara ett slöseri av resurser.
Att det är många som har svårt att släppa greppet om mobiltelefonen är föga förvånande. Vi bär den med oss, har den ständigt nära till hands och lägger knappt ifrån oss den. Men det är inte bara den eller de mobiler som vi faktiskt använder som vi har svårt att släppa taget om. Även mobiler som gått sönder, eller helt enkelt blivit för gamla eller sega skiljer vi oss sällan ifrån.
De får en plats, långt in i ett skåp eller i en liten låda och där blir de kvar. Bortglömda eller för att de kanske skulle kunna behövas någon dag. Kanske kan barnen ha dem som leksaker eller kanske har vi bara svårt att lämna ifrån oss den sak vi en gång för ett par år sedan betalat så mycket pengar för.
I Sverige säljs det ungefär 3,5 miljoner nya mobiler varje år, men bara runt en miljon återvinns och i snitt har vi ungefär två gamla mobiler per person liggandes hemma. Mobiler är dock en vara som till stora delar kan återvinnas.
Mårten Sundin, marknads- och kommunikationschef på El-Kretsen, som är producentansvarsorganisation för elektronik och batterier, berättar hur det går till när en mobiltelefon lämnas in på återvinningen.
– Det grundläggande är först att det miljöfarliga avfallet ska avlägsnas och hanteras, därefter ska så mycket material som möjligt återvinnas. Då kan man mala ner materialet som sen kan säljas tillbaka till industrin för att bli nya produkter, säger Sundin.
Just mobiler är dock särskilt utmanande att återvinna då de ofta innehåller mängder av olika ämnen, värdefulla metaller och plaster. Mårten Sundin berättar att det sällan går att ta vara på alla bitarna i en mobil.
– Om man räknar i kilon så tar vi hand om det allra mesta, men inte uppdelat på alla material eller på grundämnesnivå. I exempelvis ett kretskort kan det finnas en mängd ämnen och material som späds ut och blir till stål eller metall. Vi tar ut en hel del värdemetaller så gott vi kan, men inte alla, säger han.
Det är också en anledning till att Mårten och de andra på El-Kretsen faktiskt inte vill se en massa "nygamla" mobiler på återvinningen.
– Det finns flera aktörer som är duktiga på att ta tillvara på de mobilerna och få ut ett ekonomiskt värde i Sverige eller i ett annat land.
Han förklarar att det är de hopplösa fallen som de vill se på återvinningen.
– Jag tror nästan att man kan se på telefonen om den är bortom räddning och är helt trasig eller om den är jättegammal. Är den uppåt åtta–tio år har den inte så lång tid kvar att leva.
När vi pratar med ett par Luleåbor ute på gatan så finns det både de som har mobiler kvar i nattduksbordet och de som har full koll på hur man får ut ett värde ur sin gamla mobil.
– När jag köpte den nya så kunde man skicka tillbaka den gamla och få lite rabatt, så det har jag gjort, säger Edit Romell.
För Moa Larsson kändes det inte lika enkelt att lämna ifrån sig sin gamla vapendragare.
– Det blir lite separationsångest, man får vänta något år innan man klarar av att lämna ifrån sig den. Annars känns det ju läskigt, säger hon med ett skratt.