Björn Sundgren arbetar med jakt- och viltförvaltning på Svenska jägareförbundet i Norrbotten. Genom åren har han följt diskussionerna mellan jägare, skogsbolag och myndigheter. Meningarna har ofta gått isär.
På länets jaktmarker finns så kallade älgskötselområden där flera älglag går ihop och gör en plan för hur många älgar som ska skjutas. Det finns också licensområden där jägarna inte gör någon plan utan följer länsstyrelsens tilldelning.
– De kanske känner att de inte behöver lägga ner arbete på någon plan, för tilldelningen är ändå så hög, säger Björn Sundgren.
Ifjol i Norrbotten sköts endast 60 procent av tilldelningen.
2020 sköts det som mest älgar i länet, sedan har det sjunkit fram tills ifjol.
– Att man sköt så lite ifjol berodde delvis på att det var mindre älg i markerna. Vissa vittnar om att de inte hittade några älgar alls i september.
Men det finns också en annan faktor som spelade in.
– I en del områden valde man att spara älgen för att det skulle bli något kvar att jaga i framtiden, något man bestämde gemensamt i älglagen.
Att bara 60 procent av de tilldelade älgarna fälldes menar han hänger ihop med det.
– Fram tills för några år sedan var jägarna och markägarna ganska överens om att det fanns relativt mycket älg i markerna.
På senaste åren har det blivit annorlunda och slitningar har uppstått.
– Planen med kvoterna över hur många älgar som ska skjutas som förvaltningsgruppen och länsstyrelsen tar fram är inte tillräckligt förankrad hos jägarna. Och har man inte skapat en acceptans för planen hos de som ska genomföra den är det lätt att det slår slint.
Det är inte så att jägarna vill skjuta så mycket som möjligt och fylla frysen?
– Nej, de vill ha en långsiktig jakt för framtiden, en älgstam med bra kvalitet och inte fortsätta minska stammen så att man får gå tom i skogen utan att hundarna hittar några älgar. Men heller inte att det ska vara så mycket älg som på 1980-talet då det bara var att gå ut och skjuta och så fick man slakta hela tiden. Det var ingen rolig jakt, det blir inte spännande.
Att skogsbolagen har velat hålla nere älgbetesskadorna är allmänt känt och de har vissa påtryckningsmedel de kan använda sig av berättar Björn Sundgren.
– I Norrbotten har det varit ganska bra samtalsklimat mellan parterna men längre söderut har skogsbolagen gjort så att om de har flera jaktlag i ett skötselområde och några inte ställer upp på att skjuta de älgar de har fått tilldelade, så öppnar man jakten för samtliga jaktlag och de får skjuta hur mycket de vill.
Det kallas avlysningsjakt.
– På så sätt skapar man lite hets att skjuta de älgar man blir tilldelad, annars kommer någon annan ändå att skjuta dem.
Det förkommer avlysningsjakt även i Norrbotten men den har inletts senare på säsongen.
– Det är beslut som varje älgskötselområde beslutar själv och oftast är det områden som styrs av bolagen.
Björn Sundgren tycker att tilldelningen måste sänkas.
– Jag kan förstå strategin att ha en hög tilldelning för att nå målen. Men övertilldelningen som vi har just nu är alldeles för stor och då tappar man all styrning. Jägarna och jaktlagen kommer att sluta lyssna och då är deras arbete inte relevant.
Jägareförbundet tycker dessutom att man ska återinföra brunstuppehållet som fanns tidigare från slutet av september till början av oktober, för att skydda reproduktionen.