Årets Kirunastipendiat Patrik Bengtsson kommer från Gisslaved i Småland men bor i Göteborg sedan 2000 när han började på Konsthögskolan. Sedan tio år tillbaka bor han på en ö ute i skärgården och tar färja in till stan varje dag.
– Det är schysst, det blir en bra kontrast. Jag hade ett ganska intensivt ungdomsliv de första tio åren i Göteborg och sedan ett lugnare liv de andra tio åren, säger Patrik Bengtsson.
Han intresserade sig för konst och skapande redan som liten och bestämde sig tidigt för att bli konstnär. Efter Konsthögskolan varvade han länge sitt konstnärskap med ströjobb men lever nu som heltidskonstnär sedan tre år tillbaka.
– Det har faktiskt gått bra. Försörja sig är ju ett vitt begrepp men det betalningar mina räkningar. Fantastiskt skönt, säger Patrik Bengtsson.
Han ägnar sig mest åt tredimensionella skulpturer i varierande material. Inspirationen till sina verk hämtar han ofta i en händelse.
– Jag brukar hitta en historia som jag tycker är intressant och så försöker jag överföra den historian, eller se sambanden mellan historians mekanism och någon samtida mekanism, mycket utifrån iden om att vara människa och vad vi tar för givet och inte tar för givet och hur vi hanterar den här perioden som kallas livet, säger han.
Ett av Patrik Bengtssons senaste verk heter "Vila ditt lilla huvud och berätta för mig om det förflutna". Skulpturen föreställer en jättedinosaurie som ligger ner och vilar huvudet på en vit kudde.
– Det verket uppkom när jag skulle köpa en platsdinosaurie när jag hade fått mitt första barn, säger Patrik Bengtsson.
Han sökte efter en Brontosaurus men kunde inte hitta någon och började söka information på internet. Då läste han sig till att Brontosaurusen egentligen inte finns.
– Det fanns mycket intressanta förvrängningar av sanningen i den här historien, jag tyckte att det var intressant med fakta och sanningshalter och hur vi, både som individer men också som kollektiv, tillåter något maskineri att styra och inte reflekterar över vad som sägs och presenteras som en sanning.
Konstverket mäter 24 meter och är ungefär 2,5 meter hög och är gjort av tyg och skumgummi. Trots att den är en av anledningarna att Patrik Bengtsson fick Kirunastipendiet så finns den inte på plats på utställningen i stadshuset i sin fysiska form. Det fanns helt enkelt inte plats för den. Istället kan man uppleva skulpturen på en stor fotovägg.
– Jag tror att det är ett nostalgiskt verk, folk börjar minnas någonting som är från förr, lite som en molande sorg med ett ljus skimmer. Många gör en koppling till evig sömn och döden på något sätt. Men den känns ändå väldigt levande, den känns inte död, och kudden förstärker känslan av att den har gått in och lagt sig och vilar, säger Patrik Bengtsson.
Kirunastipendiet har delats ut sedan 1957. Förutom ett stipendium på 40 000 kronor så köper Kiruna kommun konst för samma summa av konstnären. Utöver det har konstnären möjlighet till fri bostad i Kiruna, i mån av utrymme, under resten av livet.
– Det är superflådigt, det är jättekul. Att bli utvald, att ens konst betraktats för vad det är, inte baserat på vem jag är, som det här stipendiet innebär, det är superhäftigt.
Patrik Bengtsson utställning går att se på stadshuset i ungefär en månad framåt.