En viktig del i älgjakten är rekreationen.
– Det här är minerad mark. Man tycker väldigt olika och det är stora värden av olika slag som det här handlar om, säger Fredrik Widemo vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
För jägarna handlar det dels om köttvärdet, dels om rekreationsvärdet – som för många är ännu större. Men det är skogsägarna som bär kostnaderna för skogsskadorna, konstaterar han.
Orsaken till de senaste årens minskning av älgstammen är att markägarna vill minska produktionsskadorna och även staten står bakom. Men trots att älgstammen sänkts har skadorna i genomsnitt inte minskat.
– Älgtätheten är inte oviktig, men vi kommer inte att nå skademålet enbart genom att skjuta fler älgar, säger Fredrik Widemo.
Fredrik Widemo vid SLU har forskat på älgstammens storlek och på skogsbetesskador.
I veckan presenterade Naturvårdsverket en rapport från SLU som visar att minskningen planar ut, något som beror på att älgjägarna skjuter mindre älg – en slutsats som kan dras utifrån de älgobservationer som älgjägarna samlar in. Många älgar som jägarna har observerat har de helt enkelt inte skjutit.
– Vi är inte alls i fas med avskjutningsmålen trots att både tilldelningen och avskjutningsmålen har sänkts. Ska vi komma i fatt i år måste avskjutningen öka, men det låter inte på jägarna som att de kommer att skjuta mer, säger Fredrik Widemo, som skrivit rapporten tillsammans med en kollega.
Jörgen Stenberg, jägare i Kalix, tycker sig märka att minskningen av älgstammen har planat ut.
Jörgen Stenberg från Kalix, jägare och jägarrepresentant i älgförvaltningsgruppen för område 5, har märkt av utplaningen.
– Generellt har älgtillgången gått ner sista åren, men nu är vi försiktigt positiva, säger han.
Hur känner du att folk ser på älgen idag?
– Det är lite olika. Jag tycker att vi har ett bra samtalsklimat med både jägare och markägare. Ingen vill ju utrota älgen. Däremot har vi olika uppfattningar om vad som är mycket och lite älg.
Älgjakten har blivit minerad mark.
Jens Andersson, vilthandläggare på Naturvårdsverket, ser ingen enkel lösning.
– Om man skjuter färre älgar än vad som föds ökar populationen och det finns idag inga straff för den som inte fyller kvoten. Vi kan inte juridiskt tvinga någon att jaga älg, säger han.
Jägare och markägare har ett ömsesidigt beroende av varandra, men har på senare år haft olika uppfattning om vad som är ett lämpligt antal älgar att skjuta.
Älgjägarna vill bevara jakten för framtiden, hellre än att skjuta så mycket så möjligt, eftersom den står för andra värden än enbart att få kött.
– Stammen har sänkts med 25 procent i Norrbotten och är nu nere på en nivå där jägarna inte tycker att man kan gå längre, medan en del markägare tycker att den behöver minskas mer. Där har vi en tydlig intressekonflikt.
Vem kan medla?
– Älgförvaltningen är regionaliserad. Det faller på läns- och älgförvaltningsnivå att hitta en väg framåt. Naturvårdsverket kan inte gå in och besluta att någon ska skjuta mer eller mindre för det finns inga sanktioner att ta till.
Vem företräder älgstammens intresse?
– Om det skulle vara så att den vore hotad övergår det till Naturvårdsverket, men sannolikheten för det är väldigt liten, även om den skulle bli rödlistad. Det är i nuläget jakten som reglerar älgstammens storlek, inga sjukdomar eller klimatförändringar, utan det är en planerad nedgång.
Jens Andersson, Naturvårdsverket, tror att det krävs en kompromiss mellan älgjägarna och markägarna för att hitta en väg framåt.
Vad tycker du om den situation vi är i nu?
– Det är samma sak som med vargen, man måste kompromissa och hitta en nivå som är acceptabel för alla intressen.
Tycker du att jägarna är bråkiga?
– Nej, jag är själv jägare och har en förståelse för att man vill ha någonting att jaga. Men också för markägarna som får ekonomiska skador. Det gäller att fortsätta prata och diskutera och ha en vettig dialog, säger Andersson.