Polis och åklagare fortsätter att utreda de fem männen, misstänkta för grovt jaktbrott och grovt jakthäleri, och under fredagen väntas samtliga bli häktade.
Läs mer: Häktningsförhandlingar i jakthärvan
Frågan är om den stora jakthärvan leder till fällande domar – eller ens till åtal.
Färre än vart tionde jaktbrott som polisanmäls resulterar i att någon kan bindas till brott, visade statistik från Brottsförebyggande rådet (2012).
Vad gäller illegal rovdjursjakt är siffran ännu lägre. Bara tre procent av alla anmälningar innebar någon kunde bindas till brott.
Antalet anmälda brott i just Norrbotten vad gäller rovdjursjakt på varg, björn, järv och kungsörn är få.
2010 anmäldes 14 brott, därefter handlar det om endast tre-fem anmälningar enligt Brå:s statistik.
Nicklas Tuorda, en av tre jakttillsynsmän inom länsstyrelsen, är övertygad om att mörkertalet är stort, vilket delvis beror på resursbrister både inom polisen och länsstyrelsen.
– Omöjligt för oss att upptäcka alla brott. Ta ripjakten, där staten upplåter fyra miljoner hektar, hur ska vi hinna vara överallt samtidigt? Vi hade givetvis kunnat göra ett bättre jobb om vi hade mer resurser. Detsamma gäller polisen.
Precis som miljöåklagare Christer B Jarlås beklagar Nicklas Tuorda att polisområde Norrbotten saknar en egen jaktutredare och att jakthärvan i stället utreds inom regionledningscentralen i Umeå.
Läs mer: Åklagaren: "De var chockade"
– Otroligt tråkigt, precis som med all annan regionalisering. Vi är en fjärdedel av landets yta, jakten är en viktig del av vårt län, och samarbetet med polisen lokalt är så viktigt för oss.
– Men numera är det alltid nya poliser som vi har kontakt med, och då måste man hela tiden gå igenom grundligt hur saker funkar. Inte alls bra, säger Nicklas Tuorda, en av länsstyrelsens jakttillsynsmän.
Martin Källberg, chefredaktör för Svensk jakt, är väl medveten om att tillsynen av rovdjursjakten innebär stora utmaningar för myndigheterna.
– Det dras in resurser vad gäller naturbevakare över hela landet. De finns ju i markerna av en anledning – för att upptäcka otillbörliga saker – men nu är risken att åka fast nästan obefintlig om man är tillräckligt motiverad.
Även han kritiserar centraliseringen inom polismyndigheten.
– Ju längre bort från verkligheten polisen flyttar, desto svårare att utreda. Det bygger ju på lokal kännedom och regelbundna kontakter med jägarna.
Han drar paralleller till den infekterade vargdebatten i landets mellersta delar, där den illegala jakten riskerar att växa i takt med att avståndet mellan myndigheterna och befolkningen ökar.
– När de som beslutar om jakten tappar kontakten med de som berörs, då försvinner legitimiteten – vilket ökar risken för illegal jakt överhuvudtaget, säger Martin Källberg, Svensk jakt.