Johan heter egentligen någonting annat, han bor i en ort i Östra Norrbotten med sin fästmö.
Johan har en funktionsnedsättning, dyskalkyli.
Barndomskompisen heter i den här texten Anders men heter egentligen någonting annat.
– Jag och Anders hade varit vänner sedan vi gick i sjätte klass och jag kände ett väldigt förtroende för honom, säger Johan, som när Anders erbjöd sig att sköta hans räkningar tyckte att det var en god idé.
– På grund av mitt funktionshinder hade jag ibland missat att betala räkningar i tid, så hjälpen var välkommen, säger han.
Johan berättar att han var nöjd med upplägget, hans räkningar betalades i tid. När han frågade om vad betalningar till olika saker han inte kände igen var, förklarade Anders att det handlade om saker till hushållet.
– Jag kände att frågorna var dumma och jag slutade ställa dem, säger Johan som började jobba nästan genast efter gymnasiet och ändå kom att vänja sig vid att han aldrig hade pengar över till annat än det allra nödvändigaste.
– Jag började ta alla arbetspass jag kunde ta på mitt arbete och jobbade hur mycket som helst. Jag tänkte ”om jag bara jobbar mer så blir det pengar över”. Jag ville ju kunna unna mig något ibland. Men det blev ändå nästan inga pengar över och det slutade med att jag blev utbränd.
Johan hade en lång väg tillbaka, och han kunde inte gå tillbaka till den bransch han kom från. Han skolade om sig till ett helt annat yrke med mindre stress.
– Jag var i den bransch jag drömde om att vara, men jag måste fokusera framåt, säger Johan.
Johan fick så småningom hjälp att gå igenom sin ekonomi och när han bad de bolag han betalat räkningar till att specificera vad han hade köpt, fanns det bland annat en cykel, en dator och en surfplatta bland inköpen.
– Jag har inga sådana grejer, jag har bara gamla saker, säger Johan som uppger att han hade köpt Anders luftrenare av honom på avbetalning med 500 kronor i månaden – samma luftrenare som fanns med i hans egna räkenskaper.
– Jag har betalat luftrenaren två gånger.
Av kontoutdragen framgår upprepade betalningar till det fackförbund som Anders, mot bakgrund av det yrke han har, sannolikt är med i.
Johan säger att i samband med vad han beskriver som upptäckten att det saknades en massa pengar – eller prylarna bakom inköpen – så polisanmälde han saken.
– Jag har fått hjälp med uträkningarna och mellan åren 2013 och 2017 har det försvunnit drygt 218 000 kronor från ett konto och drygt 46 000 kronor från ett annat konto, säger Johan.
Polisanmälningen lades ned. Efter Johans överklagan ålade åklagaren polisen att ta upp ärendet igen men det lades ned på nytt med motiveringen att brott inte kan styrkas.
– Vi gav tydligen så olika versioner av vad som hänt, säger Johan som för att överklaga igen behöver nytt bevismaterial.
– Jag har lämnat in allt jag har, säger Johan som tillägger att han tycker att det behövs väldigt mycket bevismaterial för att komma fram till en rättslig prövning i saken.
– Jag har inga sådana förväntningar och jag ältar inte heller. Det är viktigt att gå vidare. Jag vill berätta min historia för att andra ska kunna få hjälp i tid.
Nu har Johan en god man som hjälper honom med ekonomin.
– Jag har en veckobudget och jag har ofta pengar över, vilket är en väldig trygghet och gör att jag är närmare min dröm om att kunna ta körkort. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå, säger Johan.