Det är här i en vik på Lilla Luleälven som kompisgänget från kusten har sitt lilla läger.
Det blåser så att det skakar i den lilla husvagnen. I byarna säkert 25 sekundmeter men Janne Öhman från Kalix ler och försäkrar:
– Det kan kännas lite skakigt men vi har sett till att vagnarna står ordentligt.
Och det är verkligen en husvagnscamping i miniatyr där i den lilla viken.
– Jag har även en ark som funkar jättefint. Det är en modell av Tuollaark som en i Kurravaara utanför Kiruna har byggt. Det är först i år som jag har köpt den här, säger han och lägger handen mot husvagnsväggen.
Här är Janne Öhman i mitten och hans två bröder Hans Öhman (till vänster) och Lars Öhman som sträcker ut sig och njuter i det vackra vädret.
Och det handlar inte om några enorma pengar för att göra verklighet av fjälldrömmen. Den vagn som Janne Öhman har betalade han blott 20 000 kronor för men då fick han åka ner till södra Sverige och hämta den.
– Det var en amerikanare där som hade gjort den. Den är fin. Jag trivs i den, säger han.
Sedan har han byggt på med gasolvärme och försett den med stadiga och breda medar som är byggda så att den ska kunna dras efter snöskoter.
– Sedan finns det solpaneler så att man får ström den vägen.
Slutsumman efter modifieringarna landar på cirka 35 000 kronor. Vagnen bjuder nu på skön komfort och en behaglig och jämn värme.
Här är det Hans Öhman som kikar ut från sin vagn.
Rödingen kan vara kinkig men när den verkligen är på hugget, då kan man få ett minne för livet.
Så här ser det ut inne i Janne Öhmans krypin.
Fisket bedrivs däremot ute på isen och inte inne under tak som i en del andra fiskearkar.
– Det är ju så pass stort mellanrum mellan golv och is. Vill man fiska inne är det nog bättre med en traditionell ark som står mer direkt på isen, säger han.
Han har besökt fjällen fyra gånger den här våren.
– Man kan aldrig få för mycket av fjällen. Det är helt underbart att få komma hit. Vi är ju också ett riktigt bra kompisgäng som trivs tillsammans, säger han.
Här är det nystekt fjällröding på menyn var och varannan dag. Middagsmaten tillreds också ofta ute under bar himmel.
Här är det grannen Ola Cederholm som är på väg in för att hälsa på hos Janne Öhman.
Det gäller att vara rustad när man ger sig iväg. Motorsåg är en typisk bra-att-ha-grej.
Kompisgänget trivs där på Lilla Luleälven och från vagnsfönstret kan man blicka in mot nationalparken Sarek och några av topparna där. Här fungerar inte mobiltelefonerna men med lite teknisk utrustning kan man ändå koppla upp sig på internet.
– Man måste ju kunna se hockeyn, säger Janne Öhman och ler brett.
Kompisgänget i den lilla skotercampingen håller alla på Luleå Hockey och de följer naturligtvis varje minut i SM-slutspelet.
Kombinationen med fjälliv och att följa Luleå Hockeys matcher i SM-slutspelet är svårslagen.
Hasse Öhman har precis kokat morgonkaffet. Snart väntar en ny dag på fjället.
Kent Lidberg i mitten pratar ihop sig med bröderna Janne och Lasse Öhman.
– Ja, vi har även sett Brynäs och Skellefteå i deras semifinalserien. Men det är ju Luleå som är vårat lag. När det blir mål så hörs det nog en bra bit upp på fjället, säger Janne Öhman och garvar.
Det har inte hindrat räven från att göra ett besök och förse sig.
– Det var några fiskar som jag inte hade hunnit få in i bagen. Så då blev räven också nöjd, säger han.
Han älskar att fiska röding – men han är själv allergisk mot fisk.
Under de vackra dagarna tillbringas nästan all tid ute under bar himmel.
Så här kan det se ut, arklivet till fjälls.
Kent Lidberg från Råneå är i dag den ende som bor i en mer traditionell pimpelark.
Janne Öhman studerar kartan samtidigt som han pratar lite med Per Erik Larsson.
– Men de där hemma tycker ju om det så det är uppskattat när man kommer hem. Frun älskar fjällröding så jag brukar fråga ”så då är det okej att jag åker en sväng till”, säger han med spjuveraktig ton.
Men det är en del arbete för att transportera de cirka 600 kilo tunga snöskoterhusvagnarna.
Ibland räcker det inte ens med starka maskiner.
När det var dags för att dra hem vagnarna hade det kommit cirka tio centimeter nysnö. Under var det bara blankis, vilket gjorde att fästet inte var vad det brukar vara.
Hemresan blev strävsam eftersom det bara var halkig blankis under nysnön.
– Nog har det väl krånglat någon gång när man har kört ner i flödvatten. Man brukar lösa det. Nu fick vi hålla på i elva timmar för att få hem allt. Vi fick koppla ihop skotrar för att dra så det blev som ett skotertåg som drog varje vagn. Men till sist gick det.