9,7 procent av befolkningen i Sverige har skiljt sig. Det visar den senaste statistiken från SCB som publicerades under våren. Snittet i Norrbotten ligger faktiskt något under – på 9,1 procent. Men en av Norrbottens kommuner sticker ut. I Haparanda har hela 12,7 procent av befolkningen skiljt sig.
En stor riskfaktor för skilsmässa som identifierats av forskningen är småbarnsåren.
– Det är ju en väldigt påfrestande tid för många, då man har massor att göra och ta ansvar för, säger psykoterapeuten Lotta Lindgren.
I relationer där pappor inte är föräldralediga med barnen ökar risken för skilsmässa.
– Jämställdhet är ett viktigt tema och nuförtiden så pratar man mycket i samhället om vilka villkor man lever på i en familj och i vilken utsträckning män är beredda att dela det vardagliga ansvaret för barn och hem, vilket är de tyngsta bitarna. Många kvinnor accepterar inte längre att behöva ta mer ansvar för detta och många tycker rent av att det är bättre att leva ensam i så fall, för då vet man åtminstone vad man har ansvar för.
Den allra viktigaste riskfaktorn för skilsmässor menar dock Lotta Lindgren är oförmåga att kommunicera.
– Om man bara sopar saker under mattan istället för att prata om hur man ska göra med saker är det stor risk att man till slut snubblar och inte tar sig upp. Ska man leva ihop med en annan människa är kommunikation och samarbete de stora frågorna – oavsett vem man är som person, vad som händer i livet eller hur man gör.
Hennes bästa råd till par som känner att relationen inte fungerar längre är just att kommunicera.
– Man måste ta ansvar för det man känner och försöka prata om det. vad är det som gör att de här tankarna har dykt upp? Försök utforska det tillsammans. Ni har ju en gång älskat varandra och valt varandra.
– Det finns familjerådgivning i kommunerna dit man kan gå – även om man inte har jättestora problem utan kanske bara behöver lära sig prata med varandra.
Och som sista utväg – om man växt ifrån varandra och skilsmässan är ett faktum:
– Att hålla ihop ett äktenskap för barnens skull tror jag kan bli hur galet som helst. Barn har radar och förstår även om de kanske inte kan sätta ord på det. och man måste ha respekt för att par ibland kan växa ifrån varandra personlighetsmässigt och att kärleken kan ta slut. Men det går att göra en bra separation. Då kan man lär barnen att man kan tycka om, respektera och kommunicera med den andra personen trots att man vill gå vidare med sitt liv och kanske en ny kärleksrelation.