Största delen i patientnämndens arbete är att ge råd till medborgarna. Det är inte nödvändigt att göra en skriftlig anmälan, även om det enligt, Anders Frisk, utredare i patientnämnden, är det bästa.
För Karin har det mesta gått snett och hon känner att hon inte kommer vidare.
Vad kan ni göra för henne?
– Om vi fick in en anmälan skulle jag kontakta berörda chefer och beskriva det hon sagt. Från din beskrivning verkar det som om hon inte kan komma vidare i Norrbotten. Då är det bästa är att hon blir remitterad till något som inte har med landstinget i Norrbotten att göra. Hon kan kanske få komma till Umeå eller till någon annan helt oberoende för en second opinion, en andra åsikt.
Vad händer då?
– Svaret är ju olika. Helst vill man lösa det i länet, men om alla möjligheter uttömts för patienten så finns inga andra alternativ. Så har hon ju rätt att välja en vårdcentral i till exempel Umeå eller Skellefteå eller Stockholm, men då får hon stå för resa och uppehälle själv.
Hon är orolig för att anmäla för att hennes kontakter i vården då skulle få reda på att hon gjort det. Vad är din kommentar?
– Vi jobbar tätt tillsammans med verksamheterna för att utveckla vården att utveckla vården och ta reda på vad som blir fel. Det finns ett stort intresse från vården att bli bättre. Hon behöver absolut inte oro sig för repressalier, det kan jag gå i god på, säger Frisk.
Borde vården inte ha upplyst henne om hennes rättigheter?
– Absolut. När det gäller allmänna rättigheter så har vården skyldighet att informera. I det här fallet, om hon inte fått hjälp så tycker jag att doktorn borde kunna säga: vi kommer ingenstans, vi skickar dig vidare för en second opinion.