Ragnhild Nilsson, lektor i statsvetenskap vid Mittuniversitet och postdoktor vid universitetet i Bergen.
1977 beslutade riksdagen att samerna är ett urfolk. 15 år senare beslutades att ett sameting skulle inrättas och 1993 verkställdes beslutet. Då hade Finland haft ett samiskt organ sedan 1973 och Norge sedan 1989. Sametinget i Sverige fick dubbla roller, dels är det ett parlament för det samiska folket, dels en statlig förvaltningsmyndighet.
Men Sametingets existens präglas av tydliga begränsningar.
– Det gör att man som politiker ställer upp till val på frågor som man kanske inte kan förverkliga. Man har en massa önskemål om vad man vill göra och vill ha beslutande makt över, men det kan inte uppfyllas, säger Ragnhild Nilsson, postdoktor vid Universitetet i Bergen och lektor i statsvetenskap vid Mittuniversitet.
– Från politikernas sida finns en stor frustration, tror jag, över att man har så lite att säga till om.
Just nu arbetar hon med två olika forskningsprojekt som rör just utmaningarna med samiskt inflytande i majoritetssamhället.
– Sametinget är en myndighet under regeringen, men också ett folkvalt organ. Men om vi ser till de vanliga politiska organ som vi känner till, som kommuner och regioner, har Sametinget väldigt lite att säga till om just på grund av att man är en myndighet, säger Ragnhild Nilsson.
Begränsningarna som styr Sametingets arbete är dels lagstiftning som ligger utanför myndigheten samt regleringsbreven som styr hur mycket pengar som ges till verksamheten och vad pengarna får användas till.
Sametinget har cirka 60 årsanställda och idag ligger huvudkontoret i Kiruna.
I regleringsbrevet för 2025 fick Sametinget sammanlagt 70,7 miljoner kronor i ramanslag, en ökning med en bit över 7 miljoner kronor från 2024. Skälet till höjningen är just att 2025 är valår. Till det kommer ytterligare ett ramanslag för kultur, medier, trossamfund och fritid på cirka 18 miljoner kronor, en minskning med 5 miljoner kronor från förra året. Slutligen får Sametinget även 37 miljoner under rubriken "åtgärder för nationella minoriteter", där majoriteten utgörs av statsbidrag (24,6 miljoner kronor).
Utöver dessa medel har Sametinget dessutom en rennäringsnämnd som disponerar det så kallade främjandeanslaget till rennäringen. Budgetramen för 2025 uppgår till 135 miljoner kronor. (Se faktaruta)
Den 18 maj är det dags för den nionde valet i ordningen till Sametinget. Eller, tekniskt sett är det val nummer tio då ett omval genomfördes 2001 efter beslut från Valöverprövningsnämnden.
Vid valet väljs 31 ledamöter som sedan bildar plenum (jämför Sveriges riksdag, med 349 ledamöter). De utser sedan en styrelse och den tillsätter i sin tur en kanslichef som leder myndighetsarbetet. Sametinget hade 2024 cirka 60 anställda med huvudkontoret i Kiruna samt lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund.
För att få rösta i sametingsvalet måste man ha fyllt 18 år och tas upp i röstlängden. Inför valet 2025 fastställdes den till 9 754 personer, en ökning från valet 2021 då 9 226 personer var röstberättigade.
– Vi ser att intresset för att rösta ökat och ligger i samma paritet som när Sametinget bildades, säger Ragnhild Nilsson.
– Vi ser i våra väljarundersökningar att en stor majoritet av väljarna vill att Sametinget ska få ett ökat inflytande och självbestämmande. Ett sätt att visa det är just genom att gå och rösta i valet.
Även andelen unga samer som väljer att registrera sig och rösta ökar.
– Vi ser att de röstar i högre utsträckning och det kan till stor del förklaras att man just registrerat sig och sedan är det inte så långt innan valet kommer. Men det finns ett intresse för politik bland unga samer och det är en av de viktigaste faktorerna för att just gå och rösta.
De viktigaste frågorna, enligt Ragnhild Nilssons forskning, är de som rör språket och kulturen.
– Där vill man att Sametinget ska ha ett stort inflytande. Där har man också fått ett ökat ansvar inom minoritetsspråkspolitiken genom att Sametinget numera har ett uppföljningsansvar över kommunernas minoritetsspråksverksamhet.
Sametinget är tillsynsmyndighet för minoritetsspråksundervisningen i kommunerna som erbjuder sådan. Språket är en av de viktigaste frågorna i sametingsvalet, säger Ragnhild Nilsson. På bilden syns ett exemplar av psalmboken på nordsamiska.
Under förra regeringen antogs lagen on konsultation i frågor som rör det samiska folket. Sametinget utsågs till representanten som ska tillfrågas vid exempelvis gruvetableringar eller skogsavverkningar. Men det innebär inte att Sametinget automatiskt fått mer makt att bestämma.
– Man ska konsulteras och får yttra sig i viktiga frågor. Men i slutändan är det övriga beslutande myndigheter som har rätt att fatta de beslut man vill.
Just att Sametinget i praktiken kan vara handlingsförlamat trots en vilja hos politikerna märks i valundersökningar. Statskontoret, som utreder och utvärderar offentlig förvaltning, sammanställde en analys 2023 av det samiska självbestämmandet via Sametinget (Självbestämmande på pappret men inte i praktiken?). Där hänvisas till valundersökningar där 30 procent av väljarna visserligen har ett stort förtroende för Sametinget, men 24 procent, nästan lika stor andel, svarat att de har litet förtroende.
Bilden visar en skiss över den planerade samiska parlamentsbyggnaden men frågan har hamnat i långbänk. I många år debatterades placeringen innan det slutligen fattades beslut 2019 om att bygga i Östersund, vilket innebär att huvudkontoret ska flyttas från Kiruna. Men nu är det 2025 och det finns varken regeringsbeslut eller finansiering.
Bilden är tagen på utställningen "Ruoktut" som berättade om den samiska trummans historia och öde. Just när det gäller kulturfrågor uppfyller Sametinget sitt uppdrag i stort, enligt Statskontorets analys från 2023.
Statskontoret konstaterade att Sametinget till stora delar uppfyller sitt uppdrag när det gäller språk, kultur och information om samiska förhållanden. Däremot finns brister i uppfyllelsen av uppdrag inom rennäringen och samhällsplanering.
Slutsatsen var att Sametinget inte hinner med alla sina uppgifter gällande främjandet av rennäringen och att myndighetens remissvar ofta är alltför övergripande för att andra aktörer ska kunna ta ställning i frågorna.