En dryg vecka har gått sedan LKAB:s årsstämma när två nya styrelseledamöter presenterades: dansken Bjarne Moltke Hansen och styrelseproffset Ola Salmén från Stockholm.
Läs mer: Här är LKAB:s nya styrelseledamöter
Läs mer: OIov Abrahamsson: Kritiken består
Därmed finns ingen norrbottnisk representation hos styrelsen för den statliga gruvjätten, utöver de fackliga företrädarna.
Och LKAB är långtifrån ensamma om den regionala snedfördelningen i styrelserummen, där beslut som rör tiotusentals jobb i norr tas.
NSD:s genomgång visar att att endast en – 1 – styrelseledamot har koppling till länet inom tolv av de 49 statliga bolag som har en stor del av sin produktion i norra Sverige (se faktaruta).
En som reagerar starkt över detta är tidigare landshövding Per-Ola Eriksson, själv styrelseledamot i LKAB i totalt 16 år (1991-1999, 2004-2012).
– Min förankring i länet var en viktig bidragande orsak till att jag satt kvar år efter år. Samma med flera före mig, som Margareta Jonsson, Anders Sundström, Curt Boström och Mona Blom. Men i dag finns ingen i LKAB:s styrelse norr om Stockholm. Man har ingen som helst känsla för bygden.
Vilka blir konsekvenserna?
– Alltfler beslut som är mindre bra för norra Sverige. Man förstår inte villkoren här, LKAB:s betydelse för Malmfälten och Norrbotten.
Det är ägaren, regeringen, som i praktiken utser nya ledamöter i de statliga bolagstyrelserna.
Gällande LKAB meddelar näringsminister Mikael Damberg, via sin pressekreterare, att näringsdepartementet förgäves har ”vänt på varje sten” för att hitta rätt kompetens i länet.
Per-Ola Eriksson köper inte resonemanget.
– Utomordentligt allvarligt och ett totalt misslyckande. Regeringen har överhuvudtaget inte bemödat sig med att söka i norr.
Han har själv flera tänkbara styrelsekandidater till LKAB:s styrelse.
– Varför inte Tommy Nyström, förre kommunalrådet i Gällivare, eller Karl Petersen? De hade passat utmärkt. Landshövdingen likaså är mycket kompetent. Och LTU är ledande i Europa på gruvteknik. Där finns flera professorer som skulle passa i LKAB:s styrelse.
Utöver uppdraget för LKAB satt Per-Ola Eriksson även som styrelseordförande i statligt ägda Teracom, när de var i kris i slutet av 90-talet. Han var även ordförande i statliga Almi Företagspartner under flera år.
Han skräder inte orden när det gäller den nuvarande bristande regionala representationen.
– Anna-Stina Nordmark Nilsson (Sveaskog) är den enda som kommer från länet. Niklas Nordström sitter i och för sig i Business Sweden, men det är en lobbyorganisation. Varför ingen norrbottning i Rymdbolagets styrelse (Svenska rymdaktiebolaget, reds anm), till exempel?
Och han är lika hård i kritiken mot den socialdemokratiskt ledda regeringen.
– De statliga bolagsstyrelserna har tyvärr blivit en tummelplats för styrelseproffs från storstäderna i södra Sverige.
Varför?
– Regeringen gör dessa värderingar. På departementen sitter mest storstadsbor utan hum om övriga landet. Och sen köper statsråden deras förslag.
Tror du att man medvetet vill ha styrelseledamöter utan känslomässig förankring i norr?
– Man struntar bara i det. En storstadsfixering.
Socialdemokratin har historiskt ett stark fäste i norra Sverige – men Per-Ola Eriksson är övertygad om att den regionala snedbalansen drabbar partiet.
– Javisst. Om jag vore socialdemokrat, skulle jag vara fly förbannad över att regeringen hela tiden går förbi Norrbotten.
Samtidigt konstaterar han att kompakt tystnad råder i frågan bland norrbottniska riksdagsledamöter oavsett partifärg.
– Varför har inte den norrbottniska bänken reagerat över detta? De har inte lyft ett finger. Under min tid i riksdagen föreslog jag ofta namn hos regeringskansliet.