Det är ett uppdrag för samtliga 21 länsstyrelser i Sverige.
Anna Elmén Berg är antikvarie vid enheten för samhällsplanering och kulturmiljö vid länsstyrelsen i Norrbotten.
– Det är ett uppdrag som vi egentligen haft i många år enligt 1954 års Haagkonvention. Men kriget i Ukraina har gjort det än mer aktuellt. Vi har tidigare inte prioriterat det på samma sätt som vi gör nu. Det handlar bland annat om att lista kulturmiljöer och kulturegendomar, säger hon.
1954 års Haagkonvention för skydd av kulturegendom i händelse av väpnade konflikter är en del av den internationella humanitära rätten. Enligt den ska länsstyrelserna under fredstid märka ut kulturegendom, men även planlägga för att föra bort sådan kulturegendom som har stor historisk eller kulturell betydelse och som riskerar förloras till följd av krig.
Hur ska ni kunna skydda dessa minnesmärken?
– Det är en beredskapsplanering och vi har lärt oss en del från de krig som pågår bland annat i Ukraina, men även från andra världskriget. Man kan till exempel bygga upp skydd med sandsäckar. Men det är inte aktuellt för oss nu. Vi ser det mer som en beredskap, säger Anna Elmén Berg.
Länsstyrelserna ska också medverka till att skydda värdefull kulturegendom från klimatförändringen. I det arbetet har länsstyrelserna tillsammans bland annat tagit fram en skrift "Kulturmiljö i beredskap" där alla länsstyrelser i Sverige berättar om olika kulturmiljöer som är viktiga att skydda.
För Norrbottens del handlar det om kyrkstäderna, i första hand i Öjebyn och Gammelstad. Men det finns ytterligare sex platser i Norrbotten med större eller mindre kyrkstäder. De är Älvsbyn, Norrfjärden, Hortlax, Boden, Råneå och den samiska Lappstaden i Arvidsjaur.
– Klimatförändringen är ett smygande hot. Genom att klimatet blir varmare så hotas kyrkstugorna som ofta är timmerbyggnader av fukt. Hittills har den torra luften under vintern skyddat stugorna.Och genom att man värmde upp dem så drev man ut fukten., berättar Anna Elmén Berg. .
Trafikverket har också sänkt ytan på en del vägar runt kyrkstugorna för att vattnet inte ska rinna in.
– Många områden där kyrkstugorna står ägs av församlingar eller kommuner, medan stugorna ofta är privatägda. Vi ger bidrag till att skydda kyrkstugorna, men ägarna måste också stå för en del kostnader, säger Anna Elmén Berg.
Andra problem är att kyrkstugorna ofta står nära varandra och att stenarna i grunden står direkt på marken.