År 2014 presenterade Rikspolisstyrelsen en lägesrapport för ”Människohandel för sexuella och andra ändamål”. Rapporten visar att antalet anmälningar om människohandel för sexuella ändamål ökade i landet mellan 2012 och 2013. Samtidigt minskade antalet fällande domar under 2013.
Sexhandeln sker mestadels via internet enligt rapporten, vilken bekräftas av de prostituerade kvinnor NSD talat med. Redan innan de lämnar Murmansk är antalet tider nära fullbokade. Via Internet recenserar också ofta kunderna kvinnorna och Rikspolisstyrelsen anser att utlåtandena är ”mycket sexualiserat, nedsättande och kränkande”.
Men sexhandeln är inte ett prioriterat brott för polisen i länet.
Vid Rikspolisstyrelsens undersökning visar det sig att ”ingen av de inspekterade lokala myndigheterna hade en fullständig lägesbild av omfattningen av denna annonsering riktad mot det egna geografiska området, eftersom de inte bedrev någon kontinuerlig och strukturerad internetspaning”.
När NSD visade en annonssida på Internet för en polis visade sig intresset och förmågan vara begränsad och polisen konstaterade att ”det nog är lagligt” och ja, det är lagligt att sälja sex i Sverige. Men det är inte lagligt att köpa och på internetssidan fanns spaltmeter med villiga köpare som lämnat ut sitt telefonnummer helt öppet.
Kvinnojouren i Luleås Eva Engman är förvånad över att så lite görs för att stoppa prostitutionen i länet.
– Det handlar om kvinnor och kvinnors liv, det kan inte bara ignoreras, säger Eva Engman.
Inte heller länets egna poliser tror på uppgifterna att åtalsbara sexköp inte inträffar i länet.
– Utan att veta säkert kan jag säga att det förekommer sexköp, men bara för att jag hör saker räcker det inte till bevis i domstol, säger Staffan Staalback, polis.
Rikspolisstyrelsen konstaterar att polisens prioriteringar och kompetens påverkar hur många fall som uppdagas ”nivån på dessa insatser skiftar mellan polismyndigheter och kan variera år till år” och ”inspektionen visade på stora skillnader mellan polismyndigheternas engagemang och förmåga att uppdaga och bekämpa dessa brottstyper trots de särskilda satsningar som genomförts sedan 2004”.
Det slås också fast att det i 21 av 24 inspekterade distrikt inte bedrivs något arbete mot köp av sexuell tjänst över huvud taget.
De konstaterar också att hotet mot offren har förändrats, vilket också NSD:s granskning visar. Bättre villkor skapar ”kompisband” och gör det än svårare att komma åt problemet, då ”offren blir lojala och mindre benägna att vittna emot förövarna i en rättsprocess” , står det i rapporten och offren för människohandel har också ofta ”ett bristande förtroende för myndigheter”, vilket gör det än svårare.