Leif Nilsson låser upp dörren till partilokalen i Överkalix. Den blåser upp med full kraft och det förre kommunalrådet får kämpa för att stänga den samtidigt som han flyr regnet och blåsten.
Där ute är det storm. En regnbågsallians leder kommunen och för första gången på 86 år får Socialdemokraterna inte vara med och styra. Här inne hänger porträtt på Olof Palme och Anna Lindh, här finns banderoller med arbetarrörelsens slagord och på en hylla står böcker om Per Albin Hansson och Tage Erlander. Här finns en trygghet i att socialdemokratisk politik behövs och att Socialdemokraterna är det parti som är bäst på att leda Överkalix kommun.
– Jag tycker att grundvärderingarna finns kvar. Det är därför jag går på 1 maj. För att lyfta upp och synliggöra och tala om för människor att politik kan förändra, politik kan göra skillnad. Det tror jag fortfarande och det är jätteviktigt för mig, säger Leif Nilsson.
Nilsson slutade som kommunalråd efter valet 2010. Han hade då suttit på posten i ett och ett halvt decennium. Det var dags att lämna över, tyckte han, och efter en kamp mellan Birgitta Persson och Anne Jakobsson fick den lilla kommunen en ny ledare. Det blev en stor förändring, inte bara för att det var en kvinna som tog över. Vinnaren Birgitta Persson har inte gått att nå för en intervju, så Anne Jakobsson berättar:
– Birgitta Persson hade en annan ledarstil än Leif. Ibland tror jag att Överkalix inte var moget för ett kvinnligt kommunalråd. Vi kanske är mer konservativa än vi tror. En kvinna, en kaxig kvinna, det var nytt för Överkalix.
Någon gång under de senaste åren har det politiska klimatet i kommunen förändrats. Leif Nilsson upptäckte det själv när han återvände till politiken efter förra valet.
– Tyvärr kan jag bara beklaga. Jag känner mig jätteledsen när jag går från mötena.
Nilsson upplever att Socialdemokraterna, som fick drygt 42 procent av rösterna i kommunalvalet, inte har någon möjlighet att påverka politiken. På sammanträdena möts partiet av färdiga beslut som redan har fattats av allianspartierna och som bara ska klubbas igenom. Det tycker Nilsson är sorgligt och förödande för demokratin.
– Poängen är att alla som sitter runt ett bord har möjlighet att bidra.
Du känner att ni blir överkörda?
– Tyvärr är det på det viset. Då blir det inte att jag känner att det är det bästa beslutet, när vi inte får möjlighet att föra diskussionen.
När Leif Nilsson jämför dagens klimat med sin tid som kommunalråd tycker han att det är som natt och dag. Själv försökte han alltid göra upp med oppositionen för att nå enighet och förankring, trots att partiet hade egen majoritet. Nilsson berättar att politikerna var så överens att företrädare för oppositionen gärna drog Socialdemokraternas budget i fullmäktige.
Det är dit han vill tillbaka. Den politiske veteranen är övertygad om att bred enighet är viktigt.
– När du går ut med ett beslut vill jag att alla i rummet ska kunna säga att det var det bästa beslutet. Det vore hemskt olyckligt om hälften sade att det var dåligt. Det skapar en osäkerhet. Det är oerhört viktigt att man har stora öron och lyssnar av.
Tror du att det bidrog till att ni kunde behålla makten i så många år?
– Jag tror att det naturligtvis är en betydande orsak. Har vi en bra dialog med medborgarna bygger vi upp förtroendet.
Men just ”medborgardialog” är ett av ledorden för Överkalix framtid, alliansen som tog över makten efter valet 2014. Att vara nya och fräscha och stå för öppenhet var några av huvudmålen när Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet började diskutera en samverkan hösten 2013.
Det var samarbetet som fick Mikael Larsson (V) att fortsätta med politik. Fram till 2010 hade han haft ett gott samarbete med Leif Nilsson som alltid lyssnade på honom och var villig att diskutera. Men nu hade den kulturen gått förlorad och Larsson var trött. Trött på att sitta i opposition och trött på att inte kunna påverka.
– Leif var väldigt lyhörd. Men nu var det ingen idé att sitta på möten längre, för vi blev totalt överkörda, säger han.
I dag är Mikael Larsson kommunalråd tillsammans med Sarah Karlsson (C). Båda säger att det var efter valet 2010 som Socialdemokraterna började gräva sin egen grav.
– Det var S fel att det gick dit det gick. Sista mandatperioden blev det en hårdförare socialdemokrati. Det blev ett skarpare tonläge och vi blev tryckta i opposition.
Larsson nämner bland annat torget som var omtalat före valet. Socialdemokraterna ville bygga om det trots att ett dialogmöte tydligt hade visat att folket var emot. Torget höjdes upp på mitten så att det inte längre går att nå med bil. För fotgängare byggdes ramper vars underlag var ojämnt och otympligt. De som skulle till kommunhuset och förtidsrösta blev irriterade.
– Jag såg gamlingar som kanske hade varit trogna socialdemokrater, men innan de var innanför dörren var de så förbannade att de kanske röstade på något annat, säger Mikael Larsson med ett skratt.
– Det är lite skoj, men folk var jättearga för att de drev igenom projektet. Jag tror vi hade tagit det ändå, men det hade inte blivit lika stor marginal.
Sarah Karlsson säger efter ett och ett halvt år som kommunalråd att hon förstår att beslut ibland måste drivas igenom mot oppositionens vilja, men att det är viktigt att lyssna på varandra. Överkalix framtid vill göra klimatet mer öppet igen.
– Det är intentionen, säger Karlsson.
Men hos Socialdemokraterna är bilden att det är den nya alliansen som har dödat samarbetskulturen. Anne Jakobsson medger visserligen att partiet förändrades under Birgitta Perssons styre och blev något sämre på dialogen med oppositionen, men fortfarande bjöds Centern och Vänstern in till samtal och fick information. Ändå uppfattades partiet som mer maktfullkomligt än tidigare. Att den bilden skapades, förstärktes och spreds tror Anne Jakobsson fällde avgörande i valet.
– Jag tror det var en bidragande orsak. Däremot är det mycket orättvist.
Det finns en annan bild av Socialdemokraterna. Den som visar upp partiet som trött och bekvämt och att det tappar makt på grund av det. Men i Överkalix var det tvärtom. När Leif Nilsson slutade tvingades partiet generationsväxla snabbt – och den nya ledningen med Persson och Jakobsson i spetsen var som kalvar på grönbete. Ivriga.
– Vi var oerfarna och ville väldigt mycket.
Så förvandlades 86 år vid makten till fyra år i opposition. Det är en roll Socialdemokraterna aldrig har haft. Och den är svår att hantera.
Mikael Larsson berättar om hur han mötte gråtfärdiga socialdemokrater när kommunstyrelsen sammanträdde dagen efter valet. Sedan dess har partiet successivt samlat sig och rest sig. Under Isolamins kris har politikerna samarbetat brett och Socialdemokraterna har varit en del av samtalen. S har också blivit mer och mer aktivt i oppositionsrollen.
– De börjar bli riktigt duktiga, säger Sarah Karlsson.
– De kanske inte alltid förstår att de inte får igenom sina frågor. Men med tiden kanske det blir så, säger Mikael Larsson.
Anne Jakobsson tycker att det är frustrerande att inte kunna påverka och Leif Nilsson upplever också att de har mer att lära i sin nya roll. På mötena försöker han få i gång dialogen och belysa de frågor han tycker är viktiga, men det är svårt att hitta rätt.
– Jag känner mig så oerhört tafatt när jag inte håller i klubban och inte kan styra dagordningen. Jag känner mig lite frustrerad när jag går därifrån, säger Nilsson.
Oppositionsrollen är ovan för alla socialdemokrater i Norrbotten. I Övertorneå var visserligen centerpartisten Linda Ylivainio kommunalråd mellan 2008 och 2010, men annars rådde en mer än 25-årig S-dominans i kommunen före 2014. I Gällivare har Socialdemokraterna styrt sedan demokratins genombrott, precis som i Överkalix.
– Det har varit en omställning och en process att ställa om det politiska arbetet från ett majoritetstänk. Det är två helt olika arbetssätt, säger Birgitta Larsson som är Socialdemokraternas gruppledare i Gällivare.
Klarar ni av det?
– Det tycker jag att vi gör. Men det är lätt att man faller tillbaka till tankesättet man hade under majoritetstiden. Man får fundera mycket, men det är en lärdom till den dagen vi hamnar i majoritet igen.
I Övertorneå är kommunalrådet Tomas Vedestig (Öfa) kritisk till hur Socialdemokraterna hanterar oppositionsrollen. Han tycker att det märks att företrädarna är bittra och att de mest reserverar sig för besluten utan att ha några konstruktiva motförslag.
– Det är ett tecken på att man har jättesvårt att hämta sig, säger Vedestig.
Roland Kemppainen (S) som var kommunalråd mellan 2010 och 2014 tycker att partiet visst gör ett bra jobb och är kritiskt mot alliansen när det behövs.
– Men av deras tio punkter som de jobbar med har vi, S och jag, startat nio. Då behöver inte vi vara så aktiva. Och det är ju fantastiskt bra att de driver våra frågor, säger Kemppainen.
Han är inte lika nöjd med hur allianspartierna hanterar den höga ungdomsarbetslösheten. Han tycker också att kulturen behöver mer pengar.
Men för S handlar den här mandatperioden framför allt om ett utbildningsprogram som alla förtroendevalda får gå igenom för att vara redo för nästa val.
– Vi har fått möjligheten att hitta oss själva igen. Hitta det vi är, det vi tror på och det vi står för, säger arbetarekommunens ordförande Bente Åkerholm.
I nästa del: Så ska Socialdemokraterna komma tillbaka.