Åldrande befolkning, låg inflyttning, hög arbetslöshet och unga som flyr. Problemen för glesbygdskommunerna är välbekanta.
Statistiska centralbyråns årliga befolkningsprognoser visar att framtiden ser mycket dyster ut (se faktaruta).
Överkalix, en av länets minsta kommuner, väntas förlora ytterligare i folkmängd. Sarah Karlsson (C), nyblivet kommunalråd i Överkalix, överraskas inte av prognosen.
– Tråkigt men med den takt vi har nu är detta helt rimligt. Utmaningen blir att vända detta.
Hur ska ni göra det?
– Näringslivsutvecklingen, att man har möjlighet till försörjning i hemkommunen. Ett rikt kulturliv är också viktigt. Vi har redan ett gott frilufts- och idrottsliv.
Jobbtillfällen finns det förvisso gott om i Överkalix och andra glesbygdskommuner. Stundande pensionsavgångar innebär stort rekryteringsbehov inom traditionellt kvinnliga yrken som vård, skola och omsorg.
– Problemet är att behovet finns över hela Sverige, så konkurrensen om de yrkesgrupperna är hög.
Hur mycket mer kan befolkningen minska innan Överkalix dör som kommun?
– Vi får redan vända på slantarna. Och när man bara 2 800 invånare (år 2035, enligt SCB), då blir det riktigt kärvt med skatteunderlaget, säger Sarah Karlsson.
Men att slå samman småkommunerna i Tornedalen är ingen lösning, menar hon. Däremot anser hon att staten bör ta större ansvar för exempelvis myndighetsetableringar i glesbygden.
– Vi har faktiskt elektricitet och bredband här också. Samtidigt tror jag inte att det kan kliva in en ”frälsare” och fixa allt. De lokala näringsidkarna är ryggraden, säger Sarah Karlsson.
Pajala är enda glesbygdskommun som har fortsatt befolkningsökning, enligt SCB. Dock gjordes prognosen innan höstens katastrofala konkurs för Northland resources.
Harry Rantakyrö (S), nytt kommunalråd, är ändå övertygad om att kurvan fortsätter peka uppåt.
– Gruvan kommer att köra igång igen. Vi har ett antal seriösa intressenter.
Enligt Rantakyrö har merparten av de som förlorade jobbet vid konkursen blivit kvar i Pajala, även de som jobbpendlar till andra kommuner.
– De har is i magen. Frågan jag får är ”När kör vi igång igen?”. Väldigt positiv anda. Om bara kineserna slänger pinnarna och börjar äta med rostfria bestick i stället – då är svensk gruvindustri räddad, säger han och skrattar.