Vi möts av gula väggar och figurer handmålade av Elviras svärmor när vi kliver in i hallen. 50-talshuset är inrett i en charmig mix av nytt och gammalt, och Elvira välkomnar oss in.
En kopp kaffe med skummad mjölk erbjuds och vi sätter oss ner vid det runda träbordet.
– Innan ni kom tänkte jag på varför jag blev mäklare, och jag vet egentligen inte. Mina föräldrar gillade att åka runt och titta på fina hus och så när jag var liten, vilket kan ha varit en bidragande faktor men jag tror att det var när jag gjorde mitt gymnasiearbete om mäklaryrket som jag bestämde mig för det, berättar Elvira och slår sig ner.
– Jag sökte till mäklarlinjen i Luleå efter gymnasiet, 2014, men kom inte in först. Så jag skulle jobba på en restaurang här i Luleå men det kändes inte rätt. Det var inte vad jag ville göra så jag ringde och sa upp mig innan jag ens hann börja. Dagen efter kom jag in på mäklarlinjen.
Hon blev klar med sina studier 2016 och jobbade på en annan märklarbyrå i Luleå innan hon anställdes på Bjurfors 2020. Elvira säger själv att börja jobba på Bjurfors var det bästa beslutet i hennes karriär.
– Jag brukar alltid skoja och säga att jag har aldrig lämnat kommungränsen och kommer inte göra det heller. Jag tycker att jobbet här blir så personligt, om man flyttar till större ställen tänker jag att man kanske kan tappa den delen. Jag tror att jag har en så bra karriär då jag värderar att vara mig själv och vill ha den här närheten till kunderna. Jag brukar säga att jag vill kunna träffa mina kunder på Storgatan och ge dem en kram.
En drömdag för Elvira börjar med träning med en vän och att vara på jobbet 07.15 för att hinna med allt det administrativa på morgonen. Sedan har hon kundmöten under dagen, en visning vid lunch och en på eftermiddagen. Hon är hemma vid 18 tiden och oftast är middagen lagad av sambon och hon kan avrunda dagen.
– Han drar ett väldigt stort lass här hemma då jag jobbar väldigt mycket, och jag har så tur som har han, det brukar även mina kollegor säga, skrattar Elvira.
Helgen är däremot en helig tid och en stund för återhämtning efter hektiska jobbdagar.
– Jag försöker att inte boka in för mycket så jag kan fylla på mitt sociala batteri, en perfekt helg är när jag har absolut ingenting inplanerat.
Elvira växte upp på en hästgård i Rutvik och var en riktigt hästtjej när hon var yngre.
– Flytten dit var en dröm för mig, men brorsan grät för att det inte fanns någon asfalt i närheten, säger hon och skrattar åt minnet.
Med hästintresset följde ett stort ansvar.
– Mamma och pappa har hjälpt väldigt mycket men när jag fick min egna häst började jag göra en stor del av det arbetet. Jag har alltid tävlat och spenderade större delen av min tid i stallet. Jag tror att det har fostrat mig, att jag blivit disciplinerad och van med långa dagar tack vare det. Det var ju tidiga mornar, jag skulle släppa ut hästarna, mocka, fodra och sedan hinna in och göra mig i ordning innan skolbussen kom 07.15. Det liknar ju lite hur mina dagar ser ut nu.
Hur såg din första egna lägenhet ut?
– Jag var 22 när jag flyttade hemifrån och det var en tvåa på Björkgatan. Mamma och pappa hjälpte med insatsen och där trivdes jag så bra att jag aldrig trodde att jag skulle flytta. Men sen träffade jag min sambo och vi flyttade ihop förra året.
Men flytten med sambon gick inte riktigt som Elvira hade tänkt sig.
– Jag flyttade in hos min sambo inne i stan, jag älskade verkligen lägenheten i sig men jag trivdes inte mitt i centrum. Jag tror bara att det blev för mycket rörelse runtomkring mig och det kändes som att jag aldrig lämnade centrum i och med att jag jobbar i stan. Det var bara fel plats för mig, jag grät en skvätt då saknaden efter lugnet på Bergviken blev alltmer påtagligt.
Lösningen var närmare än hon trott då hon en dag pratade om det med sina kollegor och fick tipset om huset på Bergviken, bara en kort bit från hennes gamla lägenhet.
– Först var vi ganska skeptiska, vi hade inte tänkt köpa hus, men gick och tittade och båda tyckte det hade ganska mycket potential. Det kändes rätt och som att allting föll på plats, så i oktober flyttade vi in.
Huset hade legat ute sedan i maj, ungefär samtidigt som Elvira sålde sin lägenhet.
– Det känns lite som att det hade legat där och väntat på oss.
Vad är viktigt med ett hem för dig?
– Att man trivs i området framförallt. Nu låter jag kanske klyschigt men man kan ändra på allt utom läget, så det är nog ändå det viktigaste.