Susanna Alakoski debuterade med Svinalängorna 2006, en roman med biografiska drag som gav henne Augustpriset. Det var en debut som följdes av Håpas du trivs bra i fengelset och nu aktuell med Oktober i Fattigsverige.
- Jag hade hela romanen i huvudet och behövde skriva den, säger hon om sin tredje.
Men det var inte bara i huvudet, Grundmaterialet fanns där hemma på golvet i skrivarlyan i Ystad, grundmaterial i form av socialmyndigheters skrivelser och protokoll, polisrapporter, kronofogdebeslut, sjukjournaler och andra dokument från uppväxten i Ystad i en familj präglad av fattigdom, alkohol och våld.
- Jag hyrde skrivarlyan i Ystad. Det är bra att försöka återvända till platsen för ångesten. Det är nyttigt att mötas på nytt. Men många som var i min ålder är nu döda.
Släktforskning
Arbetet med 600 sidor myndighetsskrivelser på golvet i skrivarlyan beskriver hon som sin släktforskning för en som inte har framgångsrika föräldrars historia att forska i. Resultatet av släktforskning blev Oktober i Fattigsverige som hon beskriver som en dagbok. Varje myndighetsskrivelse har ju datum angivna för ingripanden och andra händelser.
- Det finns något bra också med att läsa om det som varit hemskt, säger hon om de 600 sidorna.
Susanna Alakoski beskriver sitt författarskap kring den moderna fattigdomen som en livsuppgift.
- Författare arbetar med vissa frågeställningar genom livet. Så är det också med mig. Jag vill berätta om den moderna fattigdomen.
Stormig uppväxt
Nu gick det bättre för Susanna Alakoski än för många andra fattiga barn. Efter en stormig uppväxt gifte hon sig, fick tre barn och levde Svenssonliv innan sammanbrottet kom vid 36 års ålder. Hon beskriver hur hon gick in i väggen, men också om en vändpunkt, hur hon började bearbeta sitt förflutna.
- Det var då jag började artbeta med Svinalängorna. Utan sammanbrottet hade det inte blivit någon bok.
Som vuxen fick hon ett annat perspektiv på sin uppväxt i en familj med problem.
Politiskt tillstånd
- Som barn såg jag mig aldrig som fattig eller utsatt. Som före detta fattig känner jag nu igen de som är fattiga och de som varit fattiga. Det räcker med ett ögonkast.
Susanna Alakoski hävdar att det i Sverige saknas kunskap om fattigdom, som om fattigdom inte längre finns, att den försvann med statarsystemet.
- Sverige har lagar som hindrar vanvård av djur, men inte vanvård av människor. Fattigdomen är ett politiskt tillstånd. Att avskaffa hemlösheten skulle kosta en promille av vad sänkningen av krogmomsen kostade, säger Alakoski och hänvisar till uppgifter från Hemlöshetsakademin i Lund.
Analfabet
Susanna Alakoski växte upp i en finsk familj som arbetskraftsinvandrat till Sverige och Skåne. Nu samlar hon material till en ny bok. Den ska berätta om hennes finska arv.
- Det blir en bok om finsk fattigdom. Min mormor var analfabet. Hon fick inte gå i skolan för hon var horbarn. Jag tror att min fattigdom började då.