Har följt medias reportage angående nomineringar till landstingsråd och efter att jag noggrant övervägt med mig själv så har jag beslutat mig för att skriva denna insändare.
Ledande socialdemokrater i Luleå vill framhäva sig som ”storebror” gentemot sossar i andra delar av länet och med en ”klapp på huvudet” tala om för dem att landstingsrådsposten är deras.
Inte på grund av kompetens utan på grund av att de har flest medlemmar i länet. Partiledningen i Luleå visar också tydligt vad deras syn på uppdraget i landstinget är värt. De söker ”land och rike” runt för att hitta en efterträdare till kommunalråd, men när det gäller att tillsätta uppdraget efter ett avgående landstingsråd, då går det hur bra som helst att nominera en novis inom politiken.
Vad kan vi då läsa ut av detta, för det kan ju inte bara vara ett sätt att visa sin storhet?
Om nu Socialdemokraterna vinner valet 2014 och partiet väljer att behålla Kent Ögren, med all sin kompetens, då hoppas jag verkligen att hans parti ser till att han får en erfaren och kunnig person vid sin sida. En person med politisk erfarenhet och som sluter upp när det ”blåser”. Vi kan läsa att Maria Stenberg riksdagsledamot är öppen för utmaningen och som jag ser det en mycket kompetent person med ”skinn på näsan”.
Personligen anser jag att Norrbotten som län och med det befolkningsunderlag som finns klarar sig alldeles utmärkt med enbart ett S-märkt landstingsråd. Om sossarna vinner valet och MP och V väljer att fortsätta samarbetet så har länet ändå tre landstingsråd.
Jag hoppas att de som ska ta beslutet har insikt om vilket ansvar ett landstingsråd har när det gäller att se till länets bästa och att det inte räcker med att den största referensen är att ”vara känd bland medborgarna i Luleå”. Följer vi resonemanget så kan vi konstatera att det är de ”små kommunerna som besitter klokheten” och förstår vad länet behöver.