µ Svar till Irene Gustafsson, NSD Debatt den 22 maj, samt till Tony Karlsson, NSD Debatt den 17 maj.
Tony Karlsson ser i NSD den 17 maj diskriminering när Frimodig kyrka vill att kyrkan styrs utan politiska partier. Snarare är det väl demokrati att det finns olika alternativ som väljarna kan ta ställning till. Bundenheten till samhällets politiska partier hindrar kyrkans självständighet. Inför beslutet om vigslar för enkönade par 2009 hade några partier i Kyrkomötet besök av partirepresentanter som manade till följsamhet mot partilinjen. Då kan kyrkan knappast bli en självständig aktör i samhället.
I svar till Helena Nordvall (i NSD den 20 maj) vill Irene Gustafsson att man även bör se ”andra gruppers märkliga åsikter som exempelvis SD, Frimodig kyrka”. Vilka dessa Frimodig kyrkas ”märkliga” åsikter är får vi dock inte veta. Så klart. För det finns inga. I Frimodig kyrkas valplattform kan man (om man läst den och inte endast fantiserar!) bara se vanlig normal kristendom i kyrklig tappning. Det märkliga är väl snarast om det uppfattas som märkligt av en kyrkligt förtroendevald.
Tricket att försöka bunta ihop Frimodig kyrka med Sverigedemokraterna genom att nämna oss i samma andetag faller på eget grepp. I kyrkans tidning presenterades i våras svaren på ett antal frågor ställda till alla nomineringsgrupper. Frågor som kyrkans tidning uppenbarligen ansåg vara relevanta för kyrkans utveckling den närmaste tiden. I den undersökningen gav (S) och (SD) samma svar på fyra av fem frågor, men Frimodig kyrka och (SD) gav olika svar på fyra av fem frågor. Snarast är det Socialdemokraterna som bör fundera över sitt ansvar att ha banat den partipolitiska väg in i kyrkan, som också Sverigedemokraterna utnyttjat för att få en position i samhället.
Skulle Frimodig kyrka göra skillnad i till exempel Bodens pastorat? Kanske i attityd. Om OAS-rörelsen ville återkomma så skulle Frimodig kyrka välkomna och inte demonstrera. Det är uttryck för en grundläggande hållning hos oss. Vi vill ta vara på rörelsers och väckelsers bidrag till det andliga livet, till exempel OAS-rörelsen, EFS, laestadianerna. Oavsett syn på kvinnliga och manliga präster.
Uppmärksamma läsare ser en intressant utveckling i denna debatt. Uttryck som ofta förekommit hos Irene Gustafsson, som jag kallat ”att måla fiendebilder”, har i senaste inlägget tonats ner. Medan ord som jag fört in i debatten, till exempel ”mission” och ”evangelisation”, nu är positiva ord för Irene Gustafsson. Man kan dock notera att de orden saknas i Socialdemokraternas kyrkovalsmanifest men har en egen rubrik i Frimodig kyrkas valplattform.
Slutsatsen kvarstår: den inspiration som hämtar sin mesta näring ur politiska ideologier levererar inte visioner för nytt kyrkoliv. Man kan ”påverka” en kyrka i viss riktning, men ideologierna kan inte bygga kyrka (= levande gemenskaper av troende människor.) Det har hela tiden varit min huvudpunkt. Inget smygande kring het gröt.
Frimodig kyrka är alternativ i kyrkovalet, inte en kopia.