Det var länge sedan den gamla slitna klyschan "folkligt, festligt, fullsatt" kändes relevant att dammas av från sin plats i garderoben men en kväll som denna kan det vara dags ännu en gång.
Det förväntansfulla sorl som får luften att vibrera minuterna innan Raj Raj band skall gå på scen går inte att ta miste på. Den fullsatta stora salen älskar sitt Raj Raj och bandet älskar sin publik lika mycket. När humorn är lika hög som spelglädjen går det inte att misslyckas.
Att som publik inte förstå ett endaste ord meänkieli och ändå skratta högljutt visar att musiken är ett universellt språk. Men mycket är också på svenska. Sångaren Rolf Digervall med sin klassiska skärmmössa är som Emil i Lönneberga uppspeedad 100 gånger där han dansar runt på scenen och sjunger med hela kroppen.
Hans Notsten och Fredrik Isaksson bakom sina dragspel bidrar båda till den upprymda stämning som kvällen utmynnar i. Lägg där till Tore Wilhelmsons gitarrspel, Simon Wilhelmson bakom trummorna och Ulf Nygård bakom basen och vi har en synnerligen spelskicklig sextett.
Med inslag som saxofon och tvättbräda blir ljudbilden ännu vassare och då har vi ännu inte kommit till humorn. De sketcher och galna upptåg som dyker upp här och där hade platsat i det talangprogram som samtidigt sänds på tv.
Skämt om radions Finnmix och gruvexpansion värmer gott. Likaså den mer skabrösa delen. Det var länge sedan en prostataundersökning framkallat så mycket skratt. Och att använda sig av OH-bilder är ett knep fler komiker borde ta efter. Särskilt då de är så galna som här.
Av pressläggningsskäl kunde bara första akten avnjutas. Men med tanke på hur galet kul partaj Raj Raj bjöd på under första timmen så räcker det gott nog för att konstatera att det var länge sedan det var så här kul i Kulturens hus. Närmare bestämt två år sedan då den första Galen i Tornedalen- konserten genomfördes.