Hrafnhildur Arnardottir är född på Island 1969, men bosatt i New York. Hon kallar sitt konstverk Nervscape.
– Det är ett ord jag hittade på efter den första installationen.
Installationen består av hår, blått, brunt, grönt och guld syntetiskt hår. Det växer ner från taket och bildar väggar runt ett inre bo.
– Det är som ett tredimensionellt måleri, säger hon om det som byggts upp mitt på golvbet i Havremagasinets källare.
Gregory Volk från New York är curator för utställningen Elemental och isländskan
Birta Gudjonsdottir assisterande curator. De visar runt bland de 16 konstnärernas verk och Gregory Volk är inte blygsam över den skara konstnärer han samlat.
– Det är nio framstående isländska konstnärer och sju internationellt kända som alla har en speciell relation till Island. Det är konstnärer som går sin egen väg.
Och hur har då denne New York-curator hamnat i Boden?
– Ricky Sandberg kom med en förfrågan om jag kunde åta mig att göra en utställning. Jag hade hört om Havremagasinet och Ricky visste att jag kände till en del om isländsk konst och han hade namn på en eller två isländska artister.
Men det blev inte bara en eller två, det blev 16.
– Det här är en unik utställning med så många framstående isländska konstnärer. En del har inte setts utanför Island, andra är stora namn ute i världen. Vi vill göra en utställning som är en njutning för alla. Ingen ska behöva vara en expert för att se den, säger Gregory Volk.
Under rundvandringen ser vi Lawrence Weiners ord på en vägg, isländska ord.
– Han skulpterar med ord. Han är i dag lika viktig som Picasso var när det gäller samtidskonsten, säger Gregory Volok.
I ett annat rum pågårett konstverk. Det är Ragna Róbertsdóttir som tagit med sig en del av vulkanen Hekla och kastar upp de små bitarna av lava på den förklistrade väggen.
– Jag gav verket namnet Lava Landscape och lavan kommer från två av Islands största vulkaner. Lavan finns i alla storlekar, men jag har silat fram de små bitarna, säger hon om det verk hon också gjort i New York.
Betydligt mindre packning hade Margrét Blöndal med sig, bara lite smågrejer. Sedan har hon vandrat runt i utställningsrummet i Havremagasinet, sökt detaljer, funderat och sedan gjort ett konstverk direkt för rummet.
– Ett Intressant rum, först tyckte jag det var så svårt med så mycket detaljer och för mycket färger, så jag målade om en av väggarna. Men se så intressant klotter, säger hon och pekar på en liten test på en av träpelarna där någon värnpliktig från Vittangi för länge sedan ristat in pinnarna till muck.