Läser med förvåning inlägg från normalt sansade personer som Tor Lundberg och Nils Harnesk där dom försvarar de laglösheter, sabotage, nidingsdåd, intrång och naturskador, som främst hitresta ungdomar ställer till med. Det grövsta är ju att någon (några) lossat på hjulbultar på bilar. Vad kunde ha hänt? Grovt framkallande av risk för svåra skador?
Vi har poliser för att se till att gällande lagar följs. Om inte detta passar vissa aktivister får dom väl ta de obehag som polisen, för att upprätthålla lagar, tvingas åsamka dem.
Mitt intryck är att polisen haft ett otroligt tålamod.
Den som sig i leken ger får leken tåla!
Ett gott råd till alla aktivister: Åk tillbaka till Stockholm och demonstrera utanför riksdag och regering! Det är där alla övergripande beslut tas och där kan ni möjligen påverka.
Här uppe tas inga övergripande beslut tyvärr. Detta konstaterande innebär inte att vi för den skull inte ska framföra våra åsikter till kommunens politiker för deras agerande.
När det gäller skadestånd borde kommunen ha vetorätt.
Några få självvalda individer från Stockholm ska inte med olagligheter söka påverka beslut, som berör vår kommun, även om deras motiv är gott.
Jokkmokks kommun har en mycket svår situation att ta ställning till – gruva och jobb i ett antal år eller orörd natur att läggas till de redan skyddade 80 % av kommunens areal? Berört område är dock mindre än 0.3 promille av kommunens landareal.
Det är ju dessutom så att malm är en ändlig produkt.
När den är tagen återstår för all framtid bara ett hål i berget!
Jag har aldrig sett värdet av att till exempel LKAB nästan varje år sätter nya produktionsrekord.
Detta innebär ju att gruvan blir ännu mer kortlivad! Vad sedan för kommande generationer?
Ett radikalt förslag: Förstatliga alla gruvor och begränsa exporten till högst 50% av produktionen, resterande ska förädlas inom respektive region. Dags för en långsiktig planering?