Det drog in en unken lukt av 1970-tal i Kiruna häromveckan, när gruvstaden fick sin strippklubb. Ni minns kanske hur det var för snart 40 år sedan, hur varje liten stad hade en porrklubb där det visades pornografisk film och striptease. Dessa klubbar var ofta också bordeller.
Så var det i Luleå, i ett gult hus på Backgatan och som senare förvandlades till pizzeria. Där pågick verksamheten och dit tågade arga demonstranter och det var mest kvinnor i tågen.
Vi på tidningarna bevakade naturligtvis det som hände kring denna porrklubb. NSD bedrev också Wallraff-rapportering och kunde påvisa vad som pågick förutom filmvisning och striptease.
Denna bevakning gav avslöjanden som ledde till polisingripande och lagföring. Inför rätta ställdes en bordellmamma och till rättegångarna kallades vittnen, det vill säga bordellens kunder.
Det var roande att sitta på åhörarbänken i hovrättsförhandlingen. Vittnen inkallades, de stannade på tröskeln, såg sig omkring och krävde lyckta dörrar, men utan framgång hos rättens kvinnliga ordförande.
Sedan var det lika roligt när vittnesmålet var avklarat. Inget vittne ville ha ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller för resor, inte om det skulle komma som en postanvisning hemma i brevlådan.
Så det blev billigt för staten den gången och det blev billigt också för vittnena, för på 1970-talet var det inget brott att köpa sex. Det var bara hallickar och bordellmammor som riskerade åtal.
Därför känns det som en skön frisk vind som vädrar ut den unkna vindpusten när det nu snabbt organiseras ett motstånd mot den strippklubb som öppnat i Kiruna, skönt och friskt att stället bojkottas av fackliga organisationer och av företag. I den nya gruvruschen och ska inte det förra sekelskiftets kåkstadsinslag få upprepas, att kvinnor tvingas sälja sig för att klara sitt uppehälle. Heder åt Kiruna!
För två veckor sedan påpekade jag hur Sveriges television under två dagar marknadsförde den egna medarbetaren Lotta Lundgrens kokbok Tio lektioner i matlagning. I måndags var det dags igen, i litteraturprogrammet Babel som vanligtvis inte ägnar kokböcker något större utrymme.
Blir det den nya upplagan av Vår kokbok i nästa Babel, Jessika Gedin?