NÀr man trÀffar pÄ folk som frÄgar var man kommer ifrÄn och svarar Kiruna fÄr man omedelbart respons. Alla vet nÄgot om Kiruna! Precis. Exakt. Alla.
Det Àr faktiskt inte alla smÄstÀder i Sverige förunnat. Kiruna finns pÄ allvar i folks mentala karta. Inte bara för att det Àr den nordligaste staden, utan naturligtvis handlar det om stadsflytten.
NÀr man pratar om Kiruna kommer alla frÄgorna pÄ en och samma gÄng: Har ni flyttat staden Ànnu? River ni alla hus? Hur Àr det att bo i en stad som hÄller pÄ att byggas om? Hur fungerar det?
NĂ€r man bor mitt i det Ââ mitt i en stad som faktiskt hĂ„ller pĂ„ att byta kostym och det rejĂ€lt â Ă€r det svĂ„rt att pĂ„ riktigt ta in vad som hĂ€nder. Man lever mitt i det och steker falukorv pĂ„ tisdag och storhandlar pĂ„ lördag. Livet pĂ„gĂ„r och pĂ„ nĂ€tterna kan man vakna av att det sprĂ€nger i gruvan. Man somnar om och minuter blir till dagar blir till veckor blir till Ă„râŠ
En gĂ„ng nĂ€r jag satt och skrev pĂ„ kontoret mullrade det till Ă„ det grövsta. Det skakade till under mina kontorsrĂ„ttafötter Ââ det riktigt kĂ€ndes hur jorden skĂ€lvde till och agerade kraftfullt. VrĂ„lade till och föll ihop. Det var ett ras i gruvan (tack och lov skadades ingen, den gĂ„ngen). PĂ„ nĂ„got mycket mĂ€rkligt sĂ€tt vĂ€njer man sig Ă€ven vid sĂ„dant. Man ropar till kollegorna, kĂ€nde ni skalvet?! Och sedan fortsĂ€tter jobbet. Man vĂ€njer sig.
Men hĂ€r i HĂ€rnösand â nĂ€r man berĂ€ttar om det hĂ€r â spĂ€rras ögonen upp. Ska ett helt centrum avvecklas? PĂ„ riktigt alltsĂ„? Ska ett helt stadshus försvinna? Rivas? Flera hus? Rivs ett helt bostadsomrĂ„de i detta nu? Bor ni verkligen ââpĂ„ sant â granne med en gruva? Ja, ja, ja, ja, ja. SĂ„ Ă€r det. NĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det Ă€r det faktiskt nĂ€stan som sience fiction, bara att det Ă€r.
Jag brukar be folk tankeleka litegrann. Jag ber dem förstÀlla sig att stora delar av deras hemstad skulle bli obeboeligt pÄ grund av en industri.
Att deras bostadsomrÄde skulle röjas ner med grÀvskopor och placeras innanför stÀngsel pÄ grund av att ett gruvomrÄde Àter sig inÄt staden. Att de inte skulle kunna promenera i sina barndomskvarter mera för att barndomskvarteret inte finns. Att den stad de vÀxte upp i blir en helt ny stad för deras barn, fast ÀndÄ samma pÄ nÄgot mÀrkligt sÀtt. Nej, sÀger de, det skulle aldrig gÄ. Protesterar ni inte?
DÄ förklarar man att Kiruna kom till pÄ grund av gruvan, Àr beroende av gruvan för sin fortsatta existens. I vart fall om staden ska fortsÀtta vara en stad. Utan gruvan finns ingen stor arbetsgivare. JÀrnmalmen under fötterna ger i förlÀngningen mat pÄ bordet. Gruvan Àr mamman.
Journalister brukar fĂ„ kritik för att exotifiera allt som Ă€r bortom Stockholms tullar och det med rĂ€tta. Men nĂ€r det gĂ€ller Kiruna â det Ă€r faktiskt exotiskt pĂ„ riktigaste rikt. Det som hĂ€nder i Kiruna Ă€r historiskt och det sker i detta nu, i en vardag dĂ€r folk steker falukorv och storhandlar, som i övriga delar av landet.
Men vi ska komma ihĂ„g att Kirunaborna betalar ett högt pris för att hela vĂ€rlden ska fĂ„ jĂ€rnmalm. Det ska vi inte glömma i all exotifiering. Jag bara hoppas att det kommer smaka mer Ă€n det kostar. Och faktiskt, nĂ€r folket krĂ€ver bra vĂ€gar utifrĂ„n Kiruna ÂÂâ som faktiskt bara har en vĂ€g ut till GĂ€llivare dĂ€r nĂ€rmaste sjukhus ligger, sĂ„ Ă€r det inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt orimliga krav. Kom ihĂ„g, marken skĂ€lver och rasar, i sĂ„dan verklighet sĂ„ ska det mest grundlĂ€ggande förbaske mig fungera. Allt kan liksom inte rasa samtidigt, dĂ„ finns ju ingenting kvar.