Laddat för party

På en säng i ett trångt hotellrum på andra våningen sitter sångaren Jens Malmlöf och trummisen och turnéledaren Harry Wallin. De har nyss anlänt till Luleå och ett par timmar återstår innan de tillsammans med de nio andra medlemmarna i jättebandet Hoffmaestro & Chraa ska stiga upp på scen i Luleås norra Hamn.
En liveakt att räkna med
Två och ett halvt år har gått sedan debutalbumet The Storm släpptes och efter åtskilliga publikrekord och utsålda spelningar har bandet blivit en liveakt att räkna med. Men när det krävs ett 20-tal hotellrum för att rymma bandmedlemmar, ljudtekniker och allt annat tänkbart är det inte utan att vissa artistbokare är lite smått försiktiga.
- Ja, det är klart att det finns de som har varit lite tveksamma. Men när vi har fyllt lokalerna helt och slagit nya barrekord brukar de förstå att det är en vinstaffär, säger Jens Malmlöf.
Fördelar
Bandets fans verkar alltså inte i första hand vara medlemmar i olika nykteristförbund - utan snarare sådana personer som kan uppskatta en blöt fest. Bandmedlemmarna själva räds heller inte alkoholen, trots dess skadeverkningar.
- Det är en av sakerna som är bra med att vara så många, det finns alltid olika grupper. Om någon är sugen på att festa en dag finns det alltid någon som hänger på och om det blir diskussioner blir det inte så ofta alla mot en. Är det en trio och det blir två mot en i någon stor fråga är det knas. Hos oss är det fyra mot tre mot tre, eller något sådant. Jag kan inte matte, säger Jens Malmlöf.
Vem blir fullast i bandet?
- Det är nog Jens i så fall, säger Harry Wallin.
- Det är starkspriten som gör det. Gratissprit i artistloger är livsfarligt. Kör man bara varannan öl är det lugnt. Då håller man ut till morgonen, säger Jens Malmlöf.
"En riktig scen"
Nog så om bandets alkoholvanor. Musiken (låt oss för sakens skull räkna in själva liveakten i det) är trots allt det som är grejen med Hoffmaestro & Chraa.
Bandet tror själva att en av anledningarna till att "creddig" Stockholmsmedia sällan skriver om dem är att deras musik inte låter sig placeras i fack.
- Journalister brukar bli galna på det. Men samtidigt är det så att vi sällan får treor i betyg. Vi får ettor eller tvåor eller fyror och femmor. Antingen hatar man oss våldsamt mycket eller så hade man skitkul på spelningen. Men vi har ofta mycket bättre backning av landsortspressen.
- När vi kommer ut och lirar i landet är det bra ös. Det är fest, precis som vi vill ha det. Det är en annan nyfikenhet och öppenhet, säger Harry Wallin.
- Men Stockholmspubliken är fantastisk. De har gjort oss till det vi är, vi spelade mycket där innan vi brukade åka runt i landet. Förresten, hur är scenen vi ska spela på här?, frågar Jens Malmlöf.
Ja, den är väl bra. Lite mindre än den andra.
- Okej, men det är en riktig scen i alla fall?
Ja, jo, det är det..
Fotnot: Läs recensionen av Hoffmaestro & Chraas spelning i måndagens tidning eller på nsd.se.