Många kära återseenden när Gammelängsskolan jubilerade

BODEN
Inför detta 40-årsjubileum publicerade NSD för en vecka sedan Kerstin Anttilas Mitt i livet-reportage om före detta eleven Katarina Palm.
Peter Johansson började 1970 på Gammelängsskolan, men gick dessförinnan på förskolan. Funktionshindrade barn från hela länet bodde där.
- På slutet fick vi åka hem oftare. Jag minns inte när de ändrade. Visst hade man hemlängtan, men jag är inte sådan som vill ändra på det som inte går. Jag gick halva femman här och sedan fortsatte jag på skolan i Gällivare. Man har ju släkt och vänner hemma, så på det sättet var det bättre.
Brukade gråta
Margareta Tanos hem låg i Råneå. Hon minns att hon brukade gråta när hennes mamma och pappa lämnade henne på skolan.
- Men vi hade bra lärare och personal, så det var bra ändå. Det var roligt att komma hit och träffa alla.
Karin Malmström från Boden har varit på Gammeläng sedan barnsben och känner stället till 100 procent.
- Det är inte likadant som det var förut. Det är inte samma sammanhållning, som när jag var elev och bodde här. Vi var många ungdomar då, mycket personal och flera avdelningar.
Karin Malmström jobbar numera på korttidsboendet Omega på Gammeläng.
- Mycket har förändrats, på gott och ont. När jag började här fanns fyra internat och vi var som en enda stor familj.
En märklig känsla
Under rundvandringen säger Kristina Swanberg, sjukgymnast:
- Det är en märklig känsla att kliva omkring här, men det är sig likt.
Hon arbetade på Gammeläng mellan 1969 och 1997. Nu bor hon i Helsingborg.
- Det här är gamla familjevåningen. Det var en fantastisk verksamhet. Den kallades allmänt för Norrbottensmodellen. Jag var med i uppbyggnadsfasen av länshabiliteringen. Det är härligt och häftigt att få ha varit med om det. Med skolan och familjevåningen blev det en helhet av verksamheten.
Familjer kom till Gammeläng och bodde där när man utredde barnens behov.
- Tillsammans med familjen berättade vi sedan för hemkommunen vad barnen behövde. Ibland återkom de för uppföljning och gick i skolan här om de blev kvar en längre tid. På familjevåningen fick också syskon hjälp att vara syskon. Det är inte så lätt att ta plats. Det var härligt att se hur familjerna stöttade varandra. Jag går här och minns. Det fanns också mycket glädje.
Märta Johansson berättade när hon och hennes medarbetare Ilva Hedman, som gått bort, beväpnade sig med sopkvastar för att de rörde sig någon inne på familjevåningen en natt när ingen skulle vara där.
"Mr Gammeläng"
Läraren Christer Holmgren eller Mr Gammeläng, som han också kallas, stoppade dem och förklarade att en föreläsare inkvarterats på våningen.
- När landstinget skulle installera larm frågade jag om det var onödigt så länge Märta och Ilva jobbar här.
Avslutningsvis föreslog Katarina Palm att de ska starta någon form av nätverk eller förening för att kunna ha regelbundet återkommande träffar.